Aftonbladet – 24 augusti 1853, sida 3

lossala vingade oxar och lejonsfinxer, under mina forskningar blifvit upptäckte endaat i denaa del af byggnaden. För att få en rätt reställning om det utförda arbetet och de meddelade up gerna, e läsaren t2ga sin tillflykt wi br Layards förväffliga arbete, — till den präktiga bok af fint utförda itllustrationer, hvilka utgöra the Second Series of Layards Monuments of Nineveh — och till den stora eröfringsås troiger, hvilka i British Museums salar skola för hvar och en bära vittnesbörd om vigten af hans arbeten. (Slutet följer). Till Redaktionen af Aftonbladet! Med anledning af en artikel i gårdagens nummer, angäende det för Paniläneinrättningen emanerade päbudet att ej under kolerafarsotens härvaro lemna län i annat än guld och silfrer, torde få upplysas:att län jemväl lemnas å koppar, malm, messing, mindre husgerådspersedlar, samt alla andra efekter som ej anses medföra smitta. Att under en härjande epidemisk farsot, i ea trång lokal, läta en större menniskomassa trängas, torde vara mindre välbetänkt; ty sjukvomen, vare sig af miasmatisk eller contagiös natur, skulle i sådant fall hafva bästa tillfälle för sin fortplantning. Ytterligare: att nu i pantläneinrättningens magasiner sammanpacka en mängd klädespersedlar, hvaraf troligen en icke ringa del skulle iniemnas efter i kolera aflidne personer, och hvilka persedlar åter inom 2 å 3 veckor äter utlösas, vore att in infinitum underhälla smittan inom huvudstaden. Att verkställa rökning af klädespersedlar i sädan massa, som till beläning vid pantläneinrättningen förekommer, torde hvar och en finna overkställbart. -Om man sammanlägger ofvannämnde skäl dermed, att denna ärstid och en mängd allmänna arbeten bereda de fattiga tillräcklig arbetsförtjenst; så att assistansens mellankomst bör, om nägonsin, vara um bärlig, torde den anmärkta ätgärden både erhälla förzlaring och anses af omständigheterna päkallad. AMEN TVENNE AS 0 (Insändt.) Sedan början af Juli mänad bar det fartyg, som afhemtar gödsel från kongl. hofstaliets upplag deraf, 2 3 3 gänger infunnit sig, utan att, så mycket insändaren kunnat varseblifva, inlastning företagits under loppet af dagen. Detta var ett steg framät till afhjelpande af den allmänt öfverklagade olägenheten af nämnde upplag, om ock å andra sidan mäste .betraktas att, förmodligen af förminskad arbetstid om dagen, fartyget pu tre å fyra dagar varit liggande vid bron — man bör hoppas, att sjelfva anledningen till klagomölet mätte förr eller sednare försvinna, så mycket heldre som lukten från detta häll, äfven unJer de mindre varma dagarne, fortfarit om ock mindre än förut, och i dag den 21 Augusti, osktadtregnet kännts redsn vid södra hörnet af Norrbro: Nu då koleran redan kommit hit torde det :cke vara förmätet att tro den hafva uppkommit lika lätt af bristande saygghet på platsen som genom import frän Lybeck, och lika litet förmätet torde det vara att uppmana ledamöter af vederbörande sundhetseller jordningsnämnd att aga kännedom om gödselsamlinsrae på hofstalltomten och tillse att icke sädana, i strid emot polisens häremot utfärdade uttryckliga förbud, mä få ske, utan desamma genast åtlastas från stallet i fartyg, så mänga som kunna eriordras för att hälla reat, eller, då sjöfarten är hindrad, på äkdon bortföras. Ueder det koleran härjade härstädes 1834 befunnos åylika samlingar i en HKärför beryktad egendom på Södermalm, tillhörig den lika beryktade kaptenen Rosenqvist af Åkershult, en den tidens politiske buse, som vägrade att göra rent. Men auktoriteterna voro ej lättskrämda, och trotts allt husegarens hot med bäde justitieombudsman och publicitet, bortfördes orenligheten och huset renspolades bäde till bus och invänsre. Trakten befann sig väl deraf och auktoriteterna hade icze heller något men af att ha uppfyllt sin pligt. I öfrigt, tänk på Köpenhamn, der man länge satt sig emot snyggheten och äfven i början af sjukdomen alltför lamt utförde päbörjade medel till befrämjande deraf; då faran hotade mäste man likväl ge med sig. Litet eller intet gagna spärrningar, karantäner och stränga polisförfattaingar på papperet, eller tillämpade på fattiga pigor och deras vederlikar, då man envisas att bibehälla inom sig ett så evident bevis på näring för sjukdomen, som insändaren redan antydt och fortfarande skall päpeka tills rättelse följer. Och den moraliska smittan af föredömen i bristande laglydnad, eller mannamän i lagskipning, torde icke heller böra förbises i en tid, då alla ämnen så väl till fysisk som andlig gäsning böra undvikas. —p—