Aftonbladet – 23 augusti 1853, sida 2

trasterade mot hans skarpsinnighet i allt som rörde smak, Jag påminner mig huru hah under en diskussion om ölbillen yttrade, sMan borde icke tillåta de fattiga att dricka öl; det är så skadligt för reumatism! Den bästa dryck under hårdt arbeteär — champagne — (icke mousserande). Jag erfor det då jag jagade i. morasen., Så maklig sir Sedley Beaudesert än var, hade det dock lyckats hö-j nom att påfinna ett utomordentligt. stort anta aflopp för sin rikedom. Först och främst i Hans egenskap af godsegare var der ingen ända på ansökningar från nödlidande farmers, ålderstigna fattiga, välgörande: sällskaper, och tjufskyttar som han hade betöfvat deras näringsfång genom att till sina arrendatorers nöje gifva upp sina jagtparker. Dernäst i hans egenskap af en nöjets dyrkare hade hela qvinnokönet rättmätiga anspråk på honom. Från en olycklig hertiginna hvars orträtt låg perdu under en hemlig fjeder i hh snusdosay till en gammal tvätterskå, som han torde ba gjort en kompliment för den fullkomliga läggningen af ett bröstkrås var det alldeles tillräckligt att vara en Evas dotter för aft ba ett grutidadt anspråk på sir Sedley Beaudesert såsom en Adams afkomling. Liksom den döende solrosen vänder sig mot solen, så ock i hans egenskap af konstvän och hvarje sånggudinnas vördnadsfulle tjenare — vände-sig mot sir Sedley Beaudeserts medlidsanime leende allt Hvad publiken uråktlåtit att beskydda — målare, aktörer, poeter, musici. Lägg till alla dessa den allmänna, blendade myckenhet som hade hört omtalas sir Sedleys stora rykte för välgörenhet, och man kan lätt förstå att det var ett ganska kostsamt anseende han förvärfvat. Ehuru sir Sedley således på hvad som egentligen kan kallas sig sjelf knappast Speed en femtedel af sin ganska vackra inkomst, så betviflar jag icke att Ban hade ganska svårt att vid årets slut få debet och credit i sin räkning att gå ihop. Att detta ändå lyckades honom, derför hade han kanske att tacka tvenne reglor, som hans filosofi oryggeligen antagit. Han gjorde al