Aftonbladet – 22 augusti 1853, sida 3

mindre förebragt någon bevisning oaktadt Almroths bemälde vederparter i anledning af angifvelsen, den de helt och hället förnekat, emot Almroth yrkadt rekonventionsansvar, enligt 60 kap. missgerningsbalken. I afseende äter ä Almroths sedermera, angående den förmenta försnillningen af fourage, förmildrade angifvelsen, att hela afskrifningsprocenten, men icke nägot derutöfver, uttagits in natura och förskottsvis, samt Almroths i sammanhang härmed jemväl gjorda uppgift, att hrr Oxehufvud, friherre Manderström och grefve Björnstjerna vid ärets slut varit på balans beträflande fouragetillgängen, innefatta de tilltalades i mälet afgifna förklaringar, att jemlikt Kongl. Maj:ts för lifgardet till häst den 23 Nov. 1824 fastställda fourageringsstat med deri åberopade kongl. reglementet den 11 Aug. 1821 och kongl. brefvet den 3 Jan. 1824, sqvadronscheterne vore berättigade att in natura bekomma afskrifningsprocenten ä fouraget, men att endast hvad at denna afskrifningsprocent äterstätt, sedan håstarne erhällit full ration, blifvit af sqvadronschefeme uttaget och detta först sedan regementsskrifvaren vid hvarje ärs slut verkställt uträkning och fördelning deraf, samt att nägon balans på fouraget desto mindre kande hafva egt rum, som hästarne alltid blifvit fullt utfordrade och öfverskott på fouraget ändock visat sig; hvarförutan blifvit ä svarande sidan erinradt, dels atty dä sqvadronssheferne hade hästarne på passevolans, sqvadronschefernes egen fördel äfven kräft att bästarneväl utfordrades, deis ock att, vid jemförelse af 3 och 5 4 i det för lifgardet till bäst gällande passevolanskontrakt, äfven touraget af sqvadrocseheferne på passevolaäs innnehades, vid hvilket sistnämnde förhällande nägod redovisning för blifvande öfverskott ä fouraget icke borde ifrägakomma. (Forts. följer.) ess Ak ———— L— JV