Aftonbladet – 18 augusti 1853, sida 2

då på UTRIKES Vi ha i dag med Stralsundsposten samt med Nagler, erhållit utländska blad med un-vi derrättelser från London af den 13, från Pa-Jlvi ris, Brissel och Berlin af den 14 och från Hamburg af den 15 dennes. fc I afseende på den orientaliska jsrågans lös-j33 ning erhåller man ännu icke närmare besked. Den 10 Augusti, på hvilken antingen Ryss-B lands definitiva bifall eller en ny allvarsam: vändning i sakerna skulle blifva bekant, hard passerat i all tysthet. De engelska bladen half förlängt terminen till den 15; men den en-ö! oelska allmänheten är föga nyfiken att erfsrad: Petersburgerkabinettets svar. Hvarföre skulle icke ryska kejsaren antaga förslaget, då man erbjuder honom allt hvad han begär? Man börjar till och med så småningom vänja sig vid tanken att ryska armåeen icke skall lemna Donaufurstendömena. Man kan betrakta det såsom symtomer af en viss blygsel att flera engelska blad, t. ex. Morning Chronicle förl! den 10, skjuta skulden på Preussen och Öster-1) rike. Dessa båda makter ha ifrigt fordrat,3 att ingenting vanvördigt, isynnerhet ingen påminnelse om utrymmandet af furstendömens skulle upptagas i förslagen, utan denna punkt helt och hället öfverlåtas åt den ryska diplomatiens delikatess. I engelska öfverhusets session den 12 begärde grefve Malmesbury att de akter. som stå i sammanhang med de ryska cirkulären? och de engelska svaren derpå måtte framlägÅ? gas för huset. Grefve Clarendon afböjde såi säl detta som hvarje diskussion öfver dettal imne. Han gaf en öfversigt af de förhandd lingar, som egt rum, men hvilken icke innehöll något nytt. Han ausmärkie, att sir Hamilton Seymour, engelska ministern i Petersburg, bade inberättat, att de gemensamma förslagen blifvit med bifall mottagna i Petersburg. Hawb, Nachr.v, som på den gednaste tiJen flera gånger visat sig ha sanningsenlige xorrespondentmeddelanden från Petersburg. l, har nu ett bref derifrån af den 5, i hvilket det heter: Från Wien har hitkommit en föregående anmälan om innehållet af de bemedlingsförslag, hvarom stormakterna öfyerenskommit. Kabinettet skall ha svarat ungefärligen på följande sätt: Förslagen synas rätt antagliga; dock måste man förbehålla sig attla lemna . ett definitivt. svar först då man eger en förklaring från Porten, att den antager desamma.In Journal des Debats, och det mest freds! iystna af alla de fredsälskande bladen, Inde-lF pendance, vilja visserligen redan ha förnum-t: mit, att sultanen antagit förslaget, men de siata telegrafdepescherna från Paris af den 15 förmäla, att, såsom äfven högst naturligt är, intet svar från Konstantinopel ännu anländt. aSigcle, som står i nära förbindelse med den surkiska ambassaden i Paris, påstår med bestämdhet, att Porten icke örnar skicka något! sändebud till Petersburg, förrän ett fördrag blifvit undertecksadt,. som förpligtar till ett genast skeende ovilkorligt utrymmande af furstendömena, Efter de underrättelser man har från Konstantinopel synes den politiska barometern derstädes snarare häntyda på storm än på lugn och stiltje. Den sednaste af Porten till Petersburg såsom ett ultimatum afsända noten af den 24 Juli synes icke lemna mycket rum för en fredlig lösning, då Porten i densamma medgifver Ryssland rätt att blanda sig i den grekiska kyrkans angelägenheter lika mycket som Frankrike och Österrike i den katolska kyrkaos, men tillika förklarar att den aldrig kan medgifva, att Ryssland på något sätt inblandar sig i administrationen, så att det t. ex. skulle utöfva något inflytande på utnämnoandet af patriarker och erkebiskopar. En annan omständighet, som icke är synnerligen egnad att stärka fredsvännernas förhoppningar är det manifest till: sina folk som sultanen nu utfärdat, och hvilket liksom de föregående turkiska statsakterna under dessa förvecklingar, genom sin värdighet och moderation utgör en motsats mot de ryska manifesterna, men i hvilket med bestämdhet uttalas, att Porten icke kan bifalla de ryska fordringarne. Sedan sultanen omnämnt det egentliga ursprunget till förvecklingarne och stridsfrågans närvarande ståndpunkt yttrar han; Protektionen öfver så mänga uodersäter i det ottomaniska riket, lemnad i en annan makts hand, f skulle vara ett stort ingrepp i sultanens autoritet och omöjligheten at att gå in på en sädan fordran harj. redan flera gånger blifvit på vänskapligt sätt framställd för ryska regeringen. Detta sultanens loyala beteende borde Ryssland ha besvarat på annat sätt än genom den hällning som det för närvarande intager. Ryska regeringen har helt enkelt svarat genom: ett upprepande af sina fordringar och genoml: besättande af Donaufurstendömena. Ryska trupperI D a förvåning hos sultanen. Det är ett kränkande af fördragen och en väldshandling mot värt område, hvarföre äfven Porten genast protesterat deremot. Denna protest har blifvit meddelad alla stormakterns, ty mellan dessa finnes ett förårag, som ömsesidigt garanterar oafhängigheten och okränkbarheten af deras beständsdelar. Det är derföre en pligt för hvarl och en af dessa makter att ömsesidigt meddela bvsrandra om inträftande kränkning af deras omräden och! att bjelpa den som kränkes i sina rättigheter, Kej sar Nikolaus förklarar, att ban icke har för afsigt att föra krig emot Turkiet, att ban blott önskar erhålla en garant för uppfyllandet af hats fördringar. Sultaoen har underrättat alla stormakterna em de försonarde steg, som han redan tagit, England och Frankrike ha förklarat, att de vilja understödja Tur kiet; de ha skickat sina flottor och Porten upprätthäller förbindelsen med de bäda sjömakterna. Ewmeltertid skola, för ätt upprätthälla ottomaniska rikets lvärdighet, trupperna så väl vid Donau som vi? asistiska gränsen gvarstanna under vapen tis för Irecklipgarna blifvit lösta. Sultanens önskan sttsitte tandet i försvarstillständ är rättfärdigad genom Rysslands krigiska hällning. Vår önskan är att hvar och len af vära undersäter, utan ätskilnad af religion och ständ, förhäller sig stilla, att bvar och en mö sköts ina göromäl och fullgöra de befaliningar, som lemras honom af myndigheterna. Vi förklara, att de ij värt rike lefvande grekerna hvarken kävnteller af ryska kejsaren utbedt sig de af honom gjorda fordringaroe, ty j hitills ha vära grekiska undersåter alltid visst pig förnöjda och hörsamma, De ha sjelfva tillkännagif vit sin häpnad öfver de steg, som Ryssland nu plöts-; ligen gör till deras förmån. Ingen må derför tillåta! lsig att visa någon fiendtlighet mot grekerna. Til!