Aftonbladet – 12 augusti 1853, sida 2

öm eller klander — det är inte värdt två styfverl beröra och klander äro här! och han slog sig för bröstet med en nästan passionerad styrka. Betrakta ett exempel. Dezsa Hogtons förderfvade godset, de voro råa och eländiga, deras jord en ödemark, deras by en svinstia. Jag kom hit, med kapital oeh förstånd, jag odlade jorden, jag. förjagade pauperismen, jag förädlade allt omkring mig, ingen förtjenst hos mig — jag är endast enrepresentant för det af uppfosiran ledda kapitalet — en machin. Och likväl är den gamla qvinnan ieke den enda som skall låta er förstå att Hogtons voro englar, och jag den vanliga motsatsen af engel. Och ännu mer sir, emedan denna gamla qvinna, som af mig har tio shillings i veckan, är så angelägen att förtjena sina sex pence — och jag tillåter henne detta öfverflöd — så går hvarje besökande som hon talat med, bort härifrån med den föreställningen att jag, den rike mr Trevanion, låter henne släpa sig fram med hvad hon kan förtjena på de skådelystne, Nåväl, betyder väl detta det ringaste? i Farväl. Säg er far att hans garale vän önskar se honom, draga nytta af hans jugra vishet, hans gamle vän är ibland en tok, och sorgsen i sitt hjerta, När ni fått rum, så skicka ett par rader till S:t James Square för att säga mig hvar ni bor, ,Ja, det är bra.n Mr Trevanion tryckte mia hand och vangrade bort. Jag afvaktade icke vagnen utan gick fram till vändkorset, der den gamla qvinnan, (som hade på afstånd antingen sett eller vädrat den drieckspenning som i mig personifisrades) — Grymt lurande, afvaktade sitt rof.s Mina tankar rörande hennes lidanden. och de bortfarna Hogtons dygder hade blifvit något förändrade, hvarföre jag åtnöjde mig a släppa i hennes hand just jemnt den öfverengkomna summan. Men denna hand förbli likväl öppen, och den andra handens fiogra grepo fastimig der jag stod inspärrad i vänd