Aftonbladet – 10 augusti 1853, sida 3

alls att omnämna denna tilldragelse ; och jag tog fram en half krona, som jag erbjöd min nye ledsagare. Han visade tillbaka mitt myntstycke med ett lågt sHml! — icke illa. Derpå tillade han med högre röst, ni behöfver icke muta mig, unge man; jag såg alltsammans., ;Jag fruktar er husbonde är något hård emot de stackars Hogtons gamla tjenare., Ar han? Han — min husbonde. Ni menar mr Trevanion? aJa.n Ja visst, jag vet att folk säger så. Den här vägen skola vi gås, och han förde mig utföre en liten däld som aflägsnade oss från vattenfallet. , Hvar och en torde hafva cbserverat, att sedan han öfverstått eller undgått en stor fara, så vidgas sinnet underbart — han befinner sig i ett tillstånd af angenäm Ööfverspänning. Så förhöll det sig med mig. Jag tilltalade trädgårdsmästaren å coeur ouvert, som fransmarnen gäger, och jag märkte icke att han genom sina korta, ensiafviga svar pumpade mig på hela min lilla historia — min resa, min beetäramelseort, min skolgång under dr Herman och min fars stora bok. Jag öfverraskades endast någo: då jag slutligen blef varse den förtrolighet som uppstått mellan oss, då just som vi tillryggalagt ea i cirkelform bugtande gångstig, ånyo befunno oas vid strömmen och stodo framför en jerngrind, infattad i en båge af klippstycken, min följeslagare helt enkelt yiurade: Och ert naran, unge gentleman? Hvad är ert namn?, Jag tvekade ett ögonblick; men som jag hört att sådana raeddelanden venligen göras af besökande som besett märkvärdiga stäl!len, så svarade jag: Jo, ett mycket vördnadsvärdt namn, ifell er husbonde är hvad man kallar en bokkarl — Caxton. Caxtonl, utropade trädgårdsmäsiaren med någon lifligbet.Det finns en familj i Cumberland med de: nöraret. Det är min familj, och in onkel Roland ör familjens chef.