Aftonbladet – 10 augusti 1853, sida 3

kunna göras den andra med om gå fordras. Gå derföre ur vägen om ni behagar!, Och jag skred tillbaka flera steg öfver en mark alltför ojemn för att vara fördelaktig att taga ansats till ett språng. Men hjertat klappade mot refbenen. Jag kände att en idd kan göra underverk, fastän förhållanderna äro emot. Men ni får vara rask dås, sade den gamla qvinnan. Besynnerliga gamla qvinna! Jag började ej rätt förstå henne. Jag knep ihop tänderna och höll just på att rusa åstad, då en röst bakom mig sade: Stanna unge man; jag skall släppa ut er genom porten.s Då jag dervid tvärt vände mig om, undrade jag mycket att jag icke förut mörkt den man som nu stod straxt bakom mig, och hvars hvardags(ehuru ej arbets-) drägt antydde honom vera den hufvudträdgårdsmästare, om bvilken min ledsagerska hade talat. Han satt på en sten under ett kastanjeträd med en stygg hundracka vid sina fötter hvilken morrade åt mig då jag vände mig om. Tack skall ni ha, min vänl!v sade jag glädtigt. Jag tillstår uppriktigt att jag rätt mycket fruktade det der spränget.n Werkligen! Och likväl sade ni nyss att hvad som kan göras en gång kan göras den andra med.n N Jag sade icke att det kunde göras, utan att det borde kunna göras.s Ja, det är verkligen något rättare uttryckt. Härvid reste sig mannen — hunden kom och vädrade på mina ben, och derpå, liksom han funnit mig aktningsvärd nog, viftade ban med svansstumpen. Jag såg bort öfver vattenfallet efter den gamla qvinnan, och till min stora öfverraskning såg jag henne linka bort så fort hon någonsin förmådde. Ja sälv sade jag skrattande, den strackars gumman är rädd att ni skall tala om för er husbonde — ty ri är hufvudträdgårdsmiästaren förmodar jag? Men hela skulden är min. Var god och säg det, ifall ni anser nödigt