Aftonbladet – 10 augusti 1853, sida 2

vi hålla Folkets ljungelds här på Lejonet och vi känna bättre den der master Trevanion; han är bara en väderhane, — mjölk och vatten, — icke någon talare — icke af rätta sorten, ni förstår? Mycket nöjd att jag icke förstod någonting af alltsammans log jag och sade, Ja bevarsx; och spännadde på min ränsel, började jag mina äfventyr; och skoputsaren skrek efter mig, Glöm inte sir, att helsa moster att jag visade er till hennel! Staden började endast långsamt förete nigra tecken till återvändande lif, då jag framskred genom gatorna; en blek, sjuklig, ohelsosam färgton på den tröge Phcebi anlete hade följt efter den förflutna nattens feberaktiga tvinsot; de bandtverkare jag mötte gledo förbi mig sorgsna och modstulna; endast några få tidiga bodar voro uppslagna; ett par druckna karlar framkommo ur gränderna och raglade hemåt med sönderbrutna pipor i munnen; affischer med stora bokstäfver, fästande uppmärksamheten på Bästa familje-the för 4 sh. skålpundet, vankomsten af mr Slomans menagerio, och dr Doems Odödlighetspiller, grinade ut från väggarne af obebodda förfallna hus i denna kyliga soluppgång, som icke gynnar någon illusion. Jag kände mig glad då jag lemnat staden bakom mig, och såg skördemännen på sädesfälten och hörde foglarnes qvitter. Jag anlände till den grindstuga om hvilken uppasserskan talat: det var en vacker landtlig byggniog, till hälften dold genom omgifvande planteringar, med tvenne stora jerngrindar för egerens vänner, och ett litet vändkors för allmänheten, som, vare sig genom någon besynnerlig uraktlåteshet å hans sida, eller någon bedröflig försumlighet hos traktens myndigheier, alltjemt bibehållit en rättighet att gå tvärs öfver den rike mannens egor och beskåda hans storhet; det enda som fordrades af denna allmänhets fogsamhet var hvad som böfligen uttrycktes på anvisningstaflan genom dessa ord: Anhälles att endast gångarna beirädas.. Som klockan ännu icke var åtta, så hade jag god tid på mig att bese