Aftonbladet – 5 augusti 1853, sida 3

Article Image
Och af alla dessa betraktelser, för hvilka jag nu så hastigt och summariskt redogör, härledde han den glädjande sanning, som bringar hopp till Kaäffrernas land, till buskmännensa, jordkulor — att der ligger ingenting i deras nedplattade höfvuden och deras svarta färg som förnekar Guds lag, framåtskridande; att genom samma princip som lyfter hunden, från att i sitt vilda tillstånd vara det lägsta bland! alla djur, till det högsta näst efter menniskan, — nemligen racernas blandning — kan äfven det mensklighetens afskum som nu endast är: föremål för vår ömkan eller vårt förakt, höja sig till stora och kraftfulla nationer. Men sedan min far gifvit sig in på djupet af sitt ämne — då han, efter att ha lemmnat dessa förberedande framställningar, kastade sig in bland de vises vishet, då han började taga skärskådande sjelfva civilisationen, dess skoor, dess portiker och akademier; då han blotjade de orimligheter som lågo dolda, under: Lgypternas prestkollegier och Grekernas Symosier; — då han visade att Grekerna voro barn just i den af dem med så mycken förkärlek omfattade metafysiken; och sjelfva Romarne endast drömmare och fuskare på. sitt eget mer praktiska politiska område; -— då han, följande villfarelsernas ström genom medeltiden, påpekade Agrippas barnsligheter, Cardans råhet; och då han med sitt lugna leende steg in i de pladdrande qvickhufvuderas salons i Paris under det adertonde århundradet, ack, bans ironi liknade då Lucianus, förljufvad af Eragmi milda ande. Ty icke ens här tillhörde min fars satir den glädjetomma och Mephistopheliska skolan. Från dessa villfearelsernas bäfder gick han öfver fill sanningens framgående genom tidehvarfven. Han visade huru allvarliga män aldrig tänka förgäfves, äfven om deras tankar äro villfarelsers Han visade huru menniskosnillet går framåt i stora perioer, tidehvar? efter tidehyarf — likt oceanen, vikende tillbaka på det ena stället, mon skridande framöåt på det andra, Huru från Grekernas spekulationer all sann filosofi framsprungit; huruledes från de romerska institutio

5 augusti 1853, sida 3

Thumbnail