Aftonbladet – 5 augusti 1853, sida 2

under hvilka brokiga menniskogrupper hvimlade, och hvilka ej allenast klädesrocken och vadmalströjan unnos blandade utan äfven den skiftande sidenklädingen och det lätta baregetyget förhöjde effekten. — Plöjningen var svär och blef plogkarlarnes skickighet i sanning fullt bepröfvad. De plöjandes antal voro tretton. Vid utdelningen af priserae bekräftales en redan förut inom länet känd erfarenhet, men som vi hoppas, ej mätte anses indiskret att anföra, neml. att de skickligaste plogkarlarne oftast varit de som äro ifrån hr baron Posse på Ahlspånga. Ej allenast 1:sta utan ock 2:dra och 4:de priset togos af plozkarlar derifrån, och 5:te priset togs af en plogkarl som förliden vär flyttat från Ahlspånga. Särskilt intresserade oss 3:dje priset, derföre att det tillföll en bonddräng, hvars husbonde efter skottsk modell tillverkat den plog som begagnades. Alla prisen tillföllo plöjare frän Bettna socken. Förmiddagen upptogs för öfrigt at de föranstaltade expositionerna, hvilka voro i flera afseenden utmärkta. — En insändare i Östgötha Correspondenten har med följande artikel besvarat den i L sarama tidning framställda frågan: huruvida åker, som blifvit försedd med betäckta diken, efter sistlidne års starka höstväta och innevarande års ihärdiga torka, visar en bättre och lifvande växtlighet än annan icke grunddikad åker. Att täckta diken, med sakkänuedom och omsorgsfullt anlagda, visa ett välgörande inflytande under våtår och anses snart nog återbetala anläggningskostnaden, derom äro meningarne icke längre delade bland de erfarne jordbrukare som användt denna dikningsmetod, och ett bevis härpå är, att sådan afdikning i allt störro utsträckning ärligen auställes. Men äfven under torkår röjes fördelaktig verkan af desamma; sä har förhällandet under innevarande ärg ovanliga torka varit, t. ex. vid Sjögestad på grunddikad lättlera, bärande gräs och potates, och vid Carlsbof ä med täckta diken försedd likartad jord, hvarä växer dels korn, dels råg, hvarem en hvar genom besök 3 nämnde ställen kan öfvertyga sig. A en areal af 10 tuanl. vid Carlshof, försedd med täckta diken, ou bärande råg, är säden särdeles vacker, men utmärker sig isynnerhet öfver och närmast omkring de täckta dikena genom sitt egendomligt friska och starka utseende framför all annan räg ä samma egendom 3 fält der grunddiknipg ej skett. Samma förhällande visar sig vid betraktandet af det med täckta diken försedda kornfältet. Genom den ihällande torkan har rågen på nägra ställen af ett fält, dikadt efter g-mla metoden och liggande intill och i samma höjdutsträckning med det grunddikade rägfältet, kort efter blomaingen börjat hvitna på halmen och brädmogna, men 4 det grunddikade, der en jemnare fuktighet bibehällit sig, har icke något sådant förmärkts. Insändaren är öfsvertygad, att ofvannämnde ställen visst icke äro de enda, ej ens inom länet, der täckta dikea äfven under detta torkär ästadkommit nytta. Har ä nägon lokal deremot ingen -sädan förmärkts, tord2 skälet dertill igenfionas uti nägon felaktighet vid deras anläggning. De täckta dikenas fördelaktiga inverkan kan förklaras deraf, att jorden genom desamma blir luckrare på ett större djup, att leralfven, sedan det öfverflödiga vattnet i densamma blir sänkt till samma djup som dikenas botten, sä smäningom bildar remnor, hvarigenom växtrötterna finna en lättare väg nedät och under en längre fortfarande torka, liksom ur en djupare och rymligare förrädskammare upphemta den nödiga fukt, som matjorden förlorat. Erfarenheten visar, att en kall och styf lera genom ep väl utförd gruuddikning förlorar dessa sina ofördelaktiga egenskaper; den sammanflyter icke af starkare nederbörd och tillhärdnar sälusda ej heller så mycket, som en jord af dylik beskaffenhet, der denna dizsnipgsmetod icke är använd, men den uppsuper deremot uti sig af den fuktiga nattluften, äiveasom af en liten regnskur, en större portion vatten än hvad den sammanflatna och tillhärdnade jorden förmär, hbvarutinnan otvifvelaktigt en mäktigt bidragande orsak till täckta dikens nytta igenfinnes. I allmänhet 4åro i är grödorna på sandjordmäner frodigare än på den styfva leran, ehuru de förra oftast ej hafva den rikedom af näringsämnen som de sednsre. Orsaken bärtill kan ej vara annan, än att de bäce i ytan och alfven af naturen hafva den luckerhet, som vi med konst, bland annat genom täckta diken, söka vinna på den styfva jorden — och hafva derföre äfven haft mera nytta af dagg och den ringa nederbörd som under sommaren fallit. Erfarenheten inom Sverige om täckta dikens nytta är ännu ringa i jemförelse med den man vunnit i England och Skottland, men dock tillräckligt stor, för att ärligen förmå allt flere jordbrukare att vidtaga sådan afdikning, hvilken, väl anlagd i förening med äfven behöfliga större öppna diken, isynnerhet i ett nordligt klimat på all gezom öfverflöd af vatten kall jord, är ett grundvilkor för höjande af jordens afkastning. Förvissad att täckta diken fördelaktigt inverka, säväl under torkår som vätär, anser dock inständareo, att först dä fullständig nytta af desamma på styflerjord skall vinnas, när det kostsamma arbetot luckrings deriemte blifver använd:!., sm