Aftonbladet – 4 augusti 1853, sida 3

BRI GIV TUUMaRE: MVastaut nt Ål HAaHSVa dit KL LITTERATUR. Kemiska Bref. Af Justus Liebig. redan nämdt är, den 18 Maj fallit i rebelnas händer, har handeln dock ostördt fort-! Öfver! sättning från tredje upplagan, af Georgl. Scheutz. Stockholm, på L. J. Hjertas förlag. Tryckt hos Johan Beckman 1853. Den -tora ryktbarhet som flera skrifter af Liebig vunnit utom och inom hans fädernesland, torde företrädesvis kunna härledas ifrån författarens förmåga att utan behof af någon abstrakt systematisering ordna en mängd närmare eller fjermare med hvarandra beslögtade kunskapsämnen på ett sådant sätt, att läsarer får en tydlig öfversigt af deras sammanhang och af de slutföljder, som författaren bemta: derifrån. Det var hufvudsakligen derna framställningskonst, som beredde författarens Landtbrukskemi dess öfverraskande framgång i England, och som icke blott ibland deita land: praktiska jordbrukare väckte eu af de fleste bland dera förut alldeles åsidosatt uppmärksamhet på landthushällningens kemiska grunder, utan till och med föranledde svifrandet 2 England af en mängd Kemiska läroverk, hvarull Liebigs laboratorium i Giezsen begagnade:r som mönater, och hvilka först ibland Engelsmännen förallmänligade den på Europas fast: land långt förut hätdvundna kemiska vomen klaturen jerote de Berzelianska formlerna. Mar skulle väl annars kuuna tro den vetenskapligt Kemien vara af gammalt hemmastadd i Hum phrey Davys fådernesland, och att dennes narnI kunnigbet, så framhållen af havs landsmän. hade bland dem gjort sig gällande genom nå gon allmännare insigt i den vetenskap, 80m ban riktat med de vigtigaste upptäckter. Mer verkliga förböllandet var, ett före de Liebigska Jaboratoriernag inrättande i England, betraktades kemien der som ett för de praktiske männen otjenligt tidsfördrif, hvarmed rågra dilettanter, tillhörande Universiteterna och andra Lärda Samfund, plägade sysselsätta sig. och bland hvilka flera bade för sitt rykte inom England egentligen att tacka sin omtanka att följa landets sed och — likt Wollaston t ex. — taga patenter på sina upptäckter och drifva en lönande handel med hvad deras laboratorier frambragte. Huru allmän åter der verkligt vetenskapliga Kemien nu blifvit ibland Englands slöjdidkare, röjer sig bäst af dekemiska patentuppgifterna, när man jemnför dem som skrefvos för omkring ett årtionde sedan med dem som skrifvas nu. Med få undantag innehöllo de äldre blotta recepter, utar spär till teoretisk kunskap, och sistrades blott genom tillfälliga rön, som någon fabrikant eller hans arbetare kommit att göra under ev mängd efter slentrian anställda kemiskt-techniska operationer. Icke sällan inneburo uppgifterna fysiska orimligheter, genom sammanförandet af ämnen eller förfaranden, gom upphäfde hvarandras verkan till resultatet; och så väl härigenom, som genom slöseriet med råämnen och biprodukter, visade patentföremålen sig stundom i hög grad bristfälliga på sjelfva ekonomiens vägnar — i England der påtagligaste vedermälet af patentsökarens egen osäkerhet om hvad han egeniligen ville beskrifva. Nutidens Engelska patentuppgifter röja åter i allmänhet att teoretisk insigt ledt försöken till de vunna syftemålen; räämnenag blandningsvigter finnas sorgfälligt afsedda, med rådfrågande af de kemiska formlerna, och man ser biprodukterna tillvaratagas och tillgodogöras på det mest noggranna vis. Det är intressant att vid denna jemnförelze mellan förr och nu märka hvad en enda man förmått grundlägga inom några få är, ibland stt ör honom frömmande och oftast fö: utländska åsigter otillgängligt folk, men mindre genom några egna utomordentliga uppiäckter (ty för sådana står kemien i långt större förbindelser hos Englands inhemska naturforskare) än genom sin säkra öfverblick af vetenskapen och sin förmåga att gifva åskådlighet deräåt för andra. Dessa egenskaper förneka sig ej heller i författarens Kemiska Bref, och fingo så mycket mindre saknas der, gom författeren i dessa bref företagit sig att både följa kemiens hele utveckling ifrån den mest atlägsna fornålder ill vär tid, och att fästa allmärna uppmärk; samheten på hvad som Snnu återstår att uträtta i en obestimdt aflägsen framtid. Anledningen till en så vidsträckt forskning har författaren uppgifvit i början af sitt arbete; och för ait sätta läsaren i tillfälle att genast inse hvad de märkvärdiga brefven erbjuda, f rm VN ( zänna vi ej någon ändamålsenligare utväg än j, att låta författaren sjelf yitra sig om meningen lt med sitt verk. . Utan kunskap, — säger hn — om det hemliga g föreningsbandet emellan samhällslifvets och vetenskapens eröfringar, torde äfven den mest uppmärksamme betraktare misslyckas i bemödandet att göra sig ssmtidens materiella och intellektuella tillständ rätt begripligt. För den billade är alltså denna kunskap ett behof, emedan den innefattar ett af de väsentli gaste vilkoren för utvecklingen och fulländningen afl: fankens lif; för bonom är insigten om de orsaker och krafter, som frambragt sä mänga och så stora följder, redan i sig sjelf en vinst; isynnerhet som det är det skedda, hvarigenom det närvarande först klarnar riktigt och utsigten öfver det stundande öppnar sig. Geaom bekantskapen härmed tager man del i den allmänna rörelsen; genom den försvinner det gätlika och tillfälliga i de redan uppnädda resultaterna, och tidens nyare och stegrade tankeriktningar framträda i ER vanära. Är detta ett brott? Jag ger er mitt: lif i utbyte mot min sons vanära. Behöfverc mitt land ett ofter? Jag her lefvat för mitt: lands ära och jag kan dö nöjd ett tilifreda-! ställa dess lagar, öfvertygad att om J klan-l: SERDETEETR (