Aftonbladet – 4 augusti 1853, sida 3

sitt naturliga och nödvändiga sammanbang. Vid be;sittningstagandet af de erbjudna insigtsförräden äger Iman fördelen att icke blott kunna efter vilja och förmöga ryitja dem till eget gagp, utan öfren att kunna bidraga till dessa rikedomars török sti sprida användandet af dem och göra dem fruk a för andra. Med dessa föremål i sigte bafva de Kemiska Brefven blifvit författade; meniagen med dem är att söka fästa den bildade verldens uppmärksambet på Kemiens ställning och betydelse, på de frågor, med hvilkas lösning kemisterna sysselsätta sig, och på den andel som denna vetenskap äger i Iodustriens, Mekanikens, Fysikens, Agrikulturens och Fysiologiens framsteg.n Mätte jag kunna stadga den öfvertygelsen, att Kemien, såsom sjelfständig vetenskap, äfven erbjuder ett ibland de kraftigaste medlen till en högre sjilsbildning: att bekantskapen dermed icke blott gagusr genom befrämjandet af menniskornas materiella intressen, utsn ock genom tillfället att skäda in i .e skapelsens under som omedelbart omgifva oss ch med hvilka vär tiilvarelse, värt bestind och vär utveckling sammanhänga på det närmaste. Frögorna om orsaken till naturföreteelserna och till förgndringarne i allt hvad som dagligen omgifver oss, ligga sä nära tillhands för den vaknande eftertankan, att de vetenskaper, som förmå tillfredsställande besvara dem, äga större inflytande på själsodlipgen än alla andra. Kemien, såsom en del af naturforskvingens vetenskap är på det närmaste beslägtad mel Fysiken, och denna står i nära frändskap till Asironomien och Materoatikecz. Grunden till hvarje de! af naturveterskapen är den erok a naturäskädningen; endast helt smäåaingom har erfarenheten fått vetenskapligt skick. Ljusets förhällande tiil jorden, stjercorvas ortförändringar, dagens och nattens skiften, ärstiderna, hafva ledt till Astroaomien. I samma män som det menskliga vetaudet fir en tillvext, från hvad håll insigten än må komma, i samma män förstärkas och höjas alla dess anleg i alla andra riktningar; den noggranna bekantskapen med sammanhanget emellan vissa företeelser, inbemtandet af en ry sanning, blir ett nytt sinne, bvars innebafvare sättes i ständ att ytterligarevarseblifva och förstå otaliga företeelser, hvilka förblifva lika osynliga och förborgade för andra, som de voro förut för honom sjelf. Jemte Astrocomien uppkom Fysiken; vid en viss xrad af utbildning framalstrade de den vetonskapliga Kemien; ur den orgsniska Kemien komma lifvets naturlagar, Fysiologiers föremål att utveckla sig. Det mä likväl icke förgätas att man bestämde ärets längd, förklarade ärstidernas omskiften, beräknade mänförmörkelser och bygde qvarnar, utan att känna typgdlagarce; att iman förfärdigade pumpar, utan ait aga kunskap om luftens tryckning; att man bar tillve.kat postlin, färgat tyger och skedat metaller, — allt genom bloita experimenteringskonsten oc: utan ledcing af vetenskapliga grunder. Likaså är Geometrien, med hänseende till sina källor, en erfarenbetskunskap, hvars flesta lärosatser hade utrönts genom försök, innan deras sanning blef bevisad genom förnuftsslut. Att qvadraten på den sidan i en rätvinklig triangel, som stär midtemot den räta vinkeln, har lika stor yta som de sammanlagda qvadrateroa på de begge öfriga sidorna, var ett rön — en upptäckt; skulle väl upptäckaren annars hafva offrat en hekatomb, rär han f-nn beviset för upptäcktens riktighet? Huru helt annorlunda likväl framstå icke naturforskarens upptäckter nu, sedan andefläkten f en sann Filosofi — vi må kalla den Fysik, Kemi, Matemstik, eller huru som helst — ledt derhän att icke blott beskäda företeelserna, utan äfven undersöka dem, för att från dem komma till slutsatser om deras orsaker och lagar? Genom His:orien, Filosofien, de klassiska språken, vinna vi kunskap om den intellektuella verlden: om lagarne för forskningen och tanken, om menniskans andliga väsen. Derigenom att vi läsa i själen hos de stora och ädla i alla tider, lära vi af förflutna ärhundraden huru passionerna skola mildras och tyglas, huru bjertat lugnas. Dessa studier leda oss till begripandet af vär tids menniskor, hvilkas moraliska batur är densamma som forntidens; de lära oss att kläda religionens, sanningers och rättvisans grundsatser i sköna former, och att derigenom göra sä mycket djupare intryck på andra menniskors sinne. Men Historien och Filosofien förmädde ej hivdra ait man brände menniskor för trolldom; och när dem store Kepler reste till Täbingen för stt rädda sin mor från bälet, kunde han icke bevisa mer, än att hon alldeles saknade en bexas egenskaper., i (Forts. följer.)