Aftonbladet – 3 augusti 1853, sida 2

sOch jag förmodar, sir, att ni, af samma skäl tror det min far aldrig skulle blifvit precis samma varelse som han är, om han icke hade gjort den märkliga upptäckten rörande vår hörkomst från den store boktryckaren William Caxton! Min onkel hoppade till, som hade han blifvit träffad af en kula; han hoppade till så oförsigtigh I betraktande af det ämne hvaraf hang era ben bestod, att han skulle ha fallit i en smultronräng om jag icke hade fattat honbm i armen. Hvad nu — din unga glops, utropade kaptenen och ruskade upp mig så snart han hade återvunnit jemnvigten. Ni tänker väl icke taga i arf denna fördömda nyck som min bror fått i sitt bufvud? Ni vill väl icke utbyta sir William de Caxton, som kämpade och föll vid Bosworth, mot denna mekanikus som sålde munkskriftspamfletter i Westminsters helgedom?, Det kommer äri på bevis, önkells Nej, sir, liksom alla stora savningar så berör det på tro. Nu förtidens, fullföljde min oakel med en blick af ovänligt missnöje, fordra menniskorna att sanningarne skola bevisas.s Det är utan tvifvel eft bedröfligt infall af dem, min bästa onkel. Men innan en sanning är bevisad, huru kunna vi veta att det är en sanning? Jag trodde mig med denna Högst skarpsinniga fråga ha fångat min onkel. Men nej. Han slingrade sig igenom likt en ål. Sirs, sade han, ;hvad som uti sanningen gör menniskans hjerta varmare, hennes själ renate, det är tro, icke kunskap. Bevis, sir, är en boja, — trö är en vinge! Begära bevis om en stamfader under konung Richsrds tid! Sir, ni kan icke åstadkomma en logiskt tillfredsställande bevisning derom att ni är er egen