Aftonbladet – 3 augusti 1853, sida 2

han aldrig ha låtit slå ut den för en så blodtörstig skurkl, En lumpen, trälande; penningegnidande boktryckare.s Den vise och ärorike införaren af den konst som upplyst verlden. -Att framför en stamfader, som ingen lärd och vis någonsin nämner uten vördnad, föredraga en betydelse. lös, okänd, tjockhufvad lurk, som icke efter lemnat något annat spår, hvarigenom menniskorna påminnas om att han varit till, än er kopparplåt i en bykyrka. Min onkel vände sig om, fuilkomligt svart blå i ansigtet. Nog, mir, nog! Jag är till räckligt förolämpad. Jag borde hafva vänta mig det. Jag önskar dig och din son er god dag Min far stod häpen. Kaptenen linkad fram mot jerngrindarne; i nästa ögonblick skulle han hafva varit utom vårt område. Jag sprang fram och fattade uti honom. Oskel, det är mitt fel. Låt oss icke vara oense, jag är fullkomligt på er sida; jag ber, förlåt ozs båda. Ack hvad tänkte jag väl på, som kunde så förolämpa er! Öch min för, som varit så glad åt ert besök., Min onkel stadnåde och famlade efter portklinkans Min far hade nu hunnit ifatt oss och fattade hans hand. Hvad är väl alla boktryckare som funnits till i verlden, och alla böcker som någonsin blifvit tryckta, emot en oförrätt mot ditt ädla hjerta, broder Roland? — Jag borde blygas! Men du vet, det är en jäskarls svaga sida! Det är mycket sannt, jag borde aldrig hafva lärt gossen något som kunde såra dig, broder Roland; — fast, jag kan icke påmiana mig, — fullföljde min fat och såg helt förvirrad ut, — jag kan icke påminna mig heller att jag någonsin lärt honom det! Pisistratus, om du sätter värde på min välsignelae, så vörda såsom din stamfa