Aftonbladet – 3 augusti 1853, sida 2

långt ifrån atti likhetsomedP. T. deraf draga den slutföljd att karantänerna och spärrningssystemet böra ertbrå dem möjligen. största utsträckning, i stället deri tillråda inskränkning. Att karantänsförfattningar likasom alla andra kunna öfverträdas är väl en sanning, men att det sker så lått som P. T. antager, är alltför orimligt och vi ha desto heldre velat anmärka sädant, som Pi T:s äsigt om den vores grundad skule innefatta stör anledning till oro för allmänheten. — Nationalzeitung i Berlin har en korrespondens från ryska gränsen,, ur hvilken vi meddela följande: Det är betänkligt att skrifva någonting om Ryssland och isynnerhet betänkligt att skrifva om Ryssland från Ryssland. Times; som öfver allt skaffar sig relationer, har icke kunnat uppnå att erhålla en ständig korrespondent i Petersburg. Ingen ser så sorgfälligt bakom dörren som den hvilken sjelf ofta stått der. Ryssland har traktatsenlig rätt att underhålla en mission i Peking; men kineserna lägga vigt på det vilkoret att den blott skall bestå af andlige. Rysslands 80 till 100 andliga missionärer i Kina äro emellertid generalstabs-, ingeniöroch artilleriofficerare, förklädda i presterlig drägt. Den arkimandrit (biskop) som för närvarande förestår ryska missionen i Peking, är i hemlandet öfverste vid ett kavalleriregemente. Naturligtvis ser sig Ryssland väl före med dem, som komma till Petersburg. De flesta ryssar, äfven om de befinna sig i utlandet, ha en viss skygghet att uttala sig om ryska ställningar och förbällanden; ty de veta, att den ryska poiisministern har sina agenter äfven i utlandet och läter vaka öf ver de frånvarande ryssarne, liksom öfver de i Ryssland vistande fremlingarne. Ryska guldet spelar en stor roll; det är emellertid dermed, såsom med mycket annat: föreställningen, som är utbredd derom, är mycket större än dess verkliga makt, men föreställningen verkar också säsom guld. Ryssarne finna ett behag i att yttra, att man ej behöfver befara att nägonting på allvar. företages mot. Ryssland, ty det ryska guldet verkar ända in i parlamentet och i kabinetterna, Ryssland eger ett ofelbart medel att förstumma en vältalig mun, att förvandla motstönd till understöd, att hålla armöer i overksamhet. Den försigtiga tystnad, till hvilken ryska regeringen uppfostrar sina undersäter, har sin nytta. Regeringen befriar sig derigenom från att höra hvad den icke vill höra; men den beröfvar sig också möjligheten at! erfara hvad den skulla vilja veta. Despotiska regeringar lysspa i sjelfva verket ängsligast efter hvad folket menar och förehafser, men de stanna i okunaighet och hvad ännu värre är i villfarelse om folkets verkliga stämning. Man förstår icke hvarandra och är mycket förundrad, om på en gäng ett obegripligt missförstånd leder till en statskris. Visserligen finnes äfven i Ryssland en allmän opinion och åfven i Ryssland är man i någon män underrättad om regeringens förehafvanden, om också denna vill öfverraskande, outgrundlig säsom ödet sväfva öfver folket. Ingen i Ryssland tror att de väldiga rustoingarne vid Svarta Hafvet blott skett för toma de. anonstrationers skull och att allt inom kort skall vars förbi i all fredlighet. Ingen betvifiar att kejsaren vill göra sig till herre i Czarigrad, Czarernas stad, såsom man redaa omdöpt Konstantinopel, och att han uti Turkiet kastar handsken åt Eogland, den enda makt i Europa som Ryssland ännu fruktade, öfvertygadt stt om Eogland vore kufvadt, alla de andra snar skolle vara affårdade. Ryssland afser krig och eröf ring, icke fred och kristendom. Sedan flera är ha det gjorå lån och finansoperationer och öfversvämma Europa med papper; de penningmedel som stodo til buds ha användts till rustningar. Aldrig ha rekryt utskrifningar skett i sä stor skala som på de sedna ste ären. Förut utskrefvos 1, 2 eller 3 på tuser själar, nu i allmänhet 4 till 6 man. På den sedna ste utskrifningen, som började hösten 1852 och slu sade den 1 Jan. 1853, följer nu, efter ett halft är redan en annan i ett hittills oerhördt omfång newli gen tio man på tusen själar. Kejsarens flygeladju tanter ha den ena efter den andra lemnat Petersburg för att begifva sig till guvernementerna och tillse at Ha utdelade order skyndsamt utföras. Besättande af Donaufurstendömena, som, såsom det heter, ickt år nägon krigisk akt, anser man som en förberedels till ett vidare framträngande, säsom ett medel at hämma handel och trafiken i Turkiet och uttömm: dess finaneiela bjelpmedel. De längvariga under handlingarne, under det Turkiet mäste hälla trupp massor på benen, skola tjena till att fullständigt uppni syitemålet. Ryssarae förundra sig högligen deröfve att de vestliga makterna på allt sätt synas under hjelpa de ryska planerna. Czaren vill ha Czarigrad befria de kristna i Turkiet — och blott grekerna be traktas säsom kristna — för att herrska öfver den som högste patriark; sultanen får dä ännu en tic regera öfver muselmännen i Asien — detta vill cza ren och såsom sakerna nu gå skall han uppnä det Sä tala icke obildade, utan bildade, i politiken vä