Aftonbladet – 2 augusti 1853, sida 2

sög mig min egen goda rmor? sade jag smekande. Jag tror — att — ja — jag förmodar att de båda hyste böjelse för samma unga fruntiummer.: Huru! ni vill väl icke säga att min far bar älskat någon annan än er?2 sJo, Sisty — jo, och djupt! och, tillade min mor efter ett ögonblicks tystnad och med en omärklig suck, shan älskade aldrig mig; och hvad mer är, han hade frimodighet nog att säga mig detl . Och ändå så — Gifte jag mig med honom — jals sada min mor, upplyftande de ljufvaste och renaste ögon en älskare någonsin kunnat önska att läsa sitt öde uti. Ja, ty den gamla kärleken var hopplös. Jag vissie att jag kunde göra honom lycklig. Jag visste att han till sluts skulle komiia att älska mig! Och han gör det nu! Min son, din far älskar mig!: Vid det min mor yttrade detta, så uppsteg på hennes fina kind en rodnad, så.oskuldsfull som der någonsin spridt sig öfver en jungfrus anlete; och hon såg tå skön, så god och ännu så ung ut, alt verkligen en eller annan ond ande skulle beherrskat min far om han icke hade lärt sig att älska en sådan varelse. Jag tryckte hennes hand till mina läpppar, men mitt hjerta var alltför fullt för attjag på en. stund skulle kunna yttra något; och då jag slutligen förmådde det, förändrade jag till någon del samtalsämne; Nåväl, . och denna rivalitet skiljde dem åt ännu mer? Och hvem var detta fruntimmer ?, Din far har aldrig sagt mig det, och jag bar aldrig frågats, sade min mor okonstladt. Men: hon :varmycket : olik mig, det vet jag.