Aftonbladet – 2 augusti 1853, sida 2

rier i Cumberland till en sir Adam de Caxton; och från den tiden ser du, gick stamträdet reguliert från far till son ända till Henrik V. Sannolikt till följd af de oroligheter som på denna tid, efter hvad din far säger, föranledleddes genom Rosornas krig, hade nu blifvit lemnad en bedröflig lucka — der funnos endast ett par namn, utan uppgift på data eller giftermål, alltintill Henrik Vil, undantagandes att under Edvard IV:s regering blifvit införd en William Caxton, I bykyrkan fanns nu ett vackert kopparmonument öfver en sir William de Caxton, som stupat i slaget vid Bosworth, der han kämpade för den ogudaktige konung Richard UI. Och vid samma tid lefde, som du vet, den store boktryckaren William Caxton. Nå väl, din far som händelsevis var på besök i staden hos sin tant, gjorde sig mycket besvär att i Heralds College snoka reda på alla gamla handlingar han kunde komma öfver; och det lyckades honom verkligen att öfvertyga sig att han härstammade, icke från den stackare sir Willam, som stupat för en så dålig sak, utan från den store: boktryckaren, som tillhörde en yngre gren af samma familj, och till hvars afkomlingar godset öfvergick under Henrik den VIII:s tid... Det var härom som din onkel Roland tvistade med honom; och verkligen darrar jag icke vid tanken på att de än en gång kunna komma in på det ämnet.n . Då, min goda mot, måste jag säga att min onkel hade orätt i den saken, för så vidt frögan är om sundt förnuft; men likväl råtte et, icke annat jag kan förstå, ha funnits en eller annan orsak derjemte hvarföre de drogo sig tillbaka från hvarandrals Min mor slog.ned ögonen. och lade den ena handen lätt öfver den andra, såsom hop plägade då-hon blef förlägen.: mHvad-var det,