Aftonbladet – 30 juli 1853, sida 3

måste ära: derför är vilden modig; derför ef tertraktar han att vinna beröm för mod; derför pryder han sig med skinnen af de dju han nedlagt, eller med hufvudsvålarne af de fiender han slagit. Mine herrar! det är icke värdt att J invänden det skinnen och svålarne endast äro hudar och läder; de äro äretecken; Det är icke värdt att J sägen, det de äro löjliga och vämjeliga; de blifva ärorika bevis derpå att vilden höjt sig öfver den första djuriska egoismen, och sätter värde på det beföm, som menniskorna endast egna sådana handlingar som trygga eller befordra deras välfärd. Småningom, mina herrar, upptäcka sedan vildarne att de icke kunna lefva i söserhet med hvarandra, utan att de komma öfverens att tala sanning den ene till den anre; derför blir Sanningen värderad, och blir ill en hedersgrundsats äfven den; sålunda kan oroder Austin berätta ocs, huru i de första tiderna sanningskärlek alltid var kännetecken på ;n hjelte.n Ganska rätta, sade min far; Homer fäster nycken vigt vid att tillägga Achilles denna genskap. Sanningen medför nödvändigheten af nå;ot slagg sträng rättvisa och lag. Derföre började menniskorna, nägt efter mod hogz kriaren och sanning hos alla; att äfven ära de Idre, åt hvilka de uppdrogo att vidmakthålla ättvisa ibland sig, Sålunda, mina herrar, öddes Lagen.s Men de företa lagstiftarne voro prestetn, nmärkte min far. Mina herrar, jag kommer just nu till det apitlet. Hvarifrån kommer begäret efter ära, m icke från menniskans oemotståndliga önkan att lysa; — med andra ord, från uppfvandet och förkofrandet af hennes förmö;enheter till fördel för andra, — ehuru, obeymrad om denna följd af sitt sträfvande, nenniskan endast efterfikar deras beröm? Men letta begär efter ära är outsläckligt och meniskan byser en naturlig önskan att medföra esa belöningar till andra sidan grafven. Deröre är den, som slagit de flesta lejonen eller