Aftonbladet – 30 juli 1853, sida 2

Mr alle svarade kaptenen, den ligger näst intill mitt hjerta så länge jag lefver. Den skall följa nigå min likkista; och jag skall stå upp med den vid kommandoordet på den stora paraddagen :s Härvid knäppte kaptenen långsamt upp sin rock, lösgjorde från en bit randigt -— ett så fult. profstycke på guldsmedskonst som någonsin belönat förtjensten på amakens bekostnad, och lade medaljen på bordet. Medaljen gick leget rundt, från hand till hand, utan att någon yttrade ett ord. sDet är egets, sade slutligen min far, shuru man kan tillägga ett sådant lappri ett sådant värde — huru i ett tidehvarf menniskan offrar sitt lif för hvad hon i ett annat icke skulle vilja ge. två styfverl En Grek skattade högre än allt annat i verlden några olif-löf, samman bundna i cirkelformig .skapsad och satta på hans hufvud; vi skulle anse det för en högst löjlig hufvudbonad. En amerikansk Indian föredrager en prydnad af menniskohufvudsvålar, hvilka vi alla (med undantag af mr Squills, som är van vid sådana saker) skulle instämma uti att förklara för ett synnerligen väms jeligt tillägg till en persons:bebag; och min bror skattar denna silfverslant, som kan vara värd omkring fem sbillings, högre än Jack skattar en guldgrufva, eller högre än jag biblioteket. i Londons museums. En-tid skall komma, då folk skola anse den säsora en lika lumpen prydnad som löfoch. hufvudsvålar.s Broders, sade. kaptenen, det är ingenting besynnerligt deri. För en man sor förstår ärans grundsatser är det Jike enkelt och klart som ett pikskaft.: Möjligts, sade min far, mildt. Jag skulle gerna vilja höra hvad du:bar att säga om äran, Jag är viss på att det skulle innebära mycken uppbyggelse för oss alla.p IL Kar. (Min onkel Rolands yttrande om äran.) Mina herrars, började kaptenen, då man till honom ställde denna bestämda uppmaning —