Aftonbladet – 28 juli 1853, sida 2

i -tvenne partier, sådana som erkänna att handeln behöfver skydd af örlogsmännen, och sådana som påstå att, särdeles i ett litet, fattigt och genom sitt lige föga betydande land, man rätt väl kan umbära detta för detsamma i andra hänseenden så betungande sskydd; vare härmed huru som helst, må man tycka det för ett sjelfständigt, om sin egen ära någorlunda månt land värdigt eller icke att hafva andra mäktigare intressens nationer (t. ex. Engelsmän, Fransmän och Nordamerikanare) att tacka för lugn på verld-hafvet åt handelns välsignelserika yrken — nekas bör dock icke att det för hvilket land som helst, huru litet och betydelselöst det än är, är gagneligt att skicka ut ett sändningabod, och det ett som kan gå på egna ben, att taga reda på ställningar och förhällanden och hemföra underrättelser, som ej uppfattats ur något enskildt intresses synpunkt, ej meddelas för någon egen afsigt, utan äro, såsom all sanning, opartiska och oegennyttiga. Art i dessa hänseenden Eugenies forskningsresor ej varit ovigtiga, är jag i tillfälle att på det fullständ gaste bestyrka. Man: behöfver ej mera än höra huru våra handelsfartyg på Aera ställen blifvit tillbakasatta, ja stundom trakasserade, ej mera än se huru ankomsten af en örlogsman spridt glädje bland de mindre manhaftiga kamraterna, för att erkänna vigten af att ibland visa tänderna, och gifva vederbörande ett lystringsord, som varar litet längre än blotta första mtrycket. Att flera af våra konsuler gerna sett om de kunnat kommunicera närmare och personligen med en man från det embetsverk hvarunder de närmast höra, att de mångenstädes. önskat få mera odeladt rådföra sig med en person, stående på närmare håll till dem — torde kanske anses som en bisak. Så mycket är emelertid visst att man ur många synpunkter äger inledning atttro denna jordomsegling ej blifva