Aftonbladet – 27 juli 1853, sida 2

sannare begrepp än hvar och en annan för hvilka de stillastående tingen icke äro något annat än färgsamlingar på en tafla. 7 I de förra bladen af den reseberättelse, hvars sista rader jag nu nedskrifver, har jag bjudit till att meddela dig och vännerna mina uppfattning af bvad jag skådat och erfarit. Tvifvelsutan har du och många dervid tyckt att jag alltför mycket undfsgnat med naturskildringar, om du behagar gifva mina pennritningar denna vackra benämning; att de varit alltför mycket länga och-enformiga, att med hvarje nytt föremål min förtjusning stigit och att således ingen blir rätt klok på hvar jag funnit det skönaste, det bästa. Du bör dock ej alltför omildt döma mig härutinnan, hvad annat har jag kunnat göra, än säga hvad jag sett, hvad hellre bar jag kunnat befatta mig med än det hvarvid jag både ex officio och till följe af min fallenhet och tycke HKaft att mest fästa mig, och nedskrifae, som mina skildringar varit, fragmentariskt och successift, bar jag ej varit i stånd att redigera och digerera mina intryck, utan målat derm så som jag känt dem. Olikheterna i naturens fysiognomi har jag afsett att porträttera; det är det enda eviga och sköna, ailt annat växlar, förindrag och försämras, och utan detta för jordens skilda länder ensamt originella skulle bvarje berättelse om aflägsna trakter icke blifva något annat än hyad vi dagligen se hemma hos 088. Man hyser vanligen den föreställningen att målningarne af de tropiska trakternas ncetur skjuter bra mycket öfver verkligheten, att det ör genom poetiska och inbillningsrika sinnen endast som vi blifvit bragta att falla i extas öfver deras praktfullhet, då den: deremot sedd sådan den verkligen är, ingalunda emotsvarar de tjusande skildringarne. Och äfven jag måste bekänna mig mången gång hafva hyl