Aftonbladet – 27 juli 1853, sida 2

piga från de eviga trakternas natur du. anat skall inför dig antaga gestalt och verklighet och din fantasis djerfvaste skapelser skola blifva erfarna sanningar! — Jag måtte väl ej behöfvs säga dig att intet ofter, ingen försakelse skulle varit mig för stor att göra mot ett sådant pris. Nu har jag sett och erfarit allt detta. De jättelika enskogarne i Södra Amerika och de ständigt gröna boklundarna inpassade. mellan Eldslandets glacierer, Söderhafsöarnas yppiga och praktfulla naturalster, de torra buskaroe och fälten ofvan Californiens guldmark, det ån alla våra förbållanden afvikande Nya Hollands under, Södra Afrikas berg och öknar, Kinas egendomliga lokaler och Indiens storartade växtmassor, det täcka Madeiras och Isle de Frances pittoreska bildningar — allt detta har jag skådat, om ock ej fullt beskrifvit. Hela den brokiga mångformade taflan bar för mig antagit form och verklighet, och vid hvarje öfverblick jag i mitt kommande lif fröjdar mig åt att kunna kasta der tillbaka, skall jag finna mig likasom hemm: stadd bland alla de skiftande scenerier den omfattar, alla de under den framställer. ? Verldskartan blir — yttrar sig en känd författare — genom resor icke längre en föga sägande samling af olika kolorerade plättar med mellanliggande tomrum. — Man bekläöder dem alla med en lefvande natur, de få alla ett värde och intresse, sedan man trampat dess jord, sett dess skapelser och lefvat bland dess menniskor. Särdeles mäste det vara botanisten som åtminstone i ett hänseende mera än andra bör kunna draga nytta af dylika förder; för honom kläder sig allt i form och färg, och der det ej händer honom att shan ej ser skogen för träds, d.ä. för det speciella glömmer att uppfatta totaliteten, der måste han om ländernas naturbeskaffenhet och fysiogaomi medföra ett djupare och möjligen