Aftonbladet – 26 juli 1853, sida 2

senterade hvarken inom eller utom parlamentet, Grefskapets Merkurius har gått öfver, och må den bli hängd för det! och nu ha viicke i hela provinsen någon tidning, som representerar de åsigter som äro rådande bland den aktningsvärda delen af samhället !s Detta yttrande fälldes vid en af de sällsynta middagar som gåfvos af mr och mrs Caxton för traktens storheter, samt uttalades af ingen ringare person än Squire Rollick, af Rollick Hall, ordförande i fredsdomstolen. Jag tillstår det jag (ty jag hade vid detta tillfälle för första gången erhållit tillstånd icke blott att spisa med gästerna, utan äfven att, i anseende dertill att jag nu blifvit äldre samt lofvat afhålla mig från karafinerna, qvarstanna sedan damerna aflägsnat sig) — jag tillstår, säger jag, att jag, oskyldiga varelse, kom i stort bryderi att utgissa hvilket plötsligt intresse för grefskapets tidningar kunde förmå onkel Jack att spetsa öronen likt en strids häst vid trummans Jjud, och att så tvärt rusa öfver det mellanrum som skiljde honom från Squire Rollick. Men det fordrades mer än en pojkvasker af min ålder för att pejla denna djupa och mångkunniga mans sinne. Det var icke värdt försöka att i denna damm med en krökt knappnål och en pinne fånga den skygga laxen liksom man plögar fånga gäddsnipor; eller, för att tillgripa en värdigare bild, man kunde icke säga om honom som den helige Gregorius sade om floden Jordan, sett lamm skulle lält kunna genomvada detta grundvatten. Icke en enda tidning i grefskapet för at försvara de rättigheter som tillkomma — häl afbröt sig min onkel liksom hade han sakna ord att på lämpligt sätt uttrycka hvad har ville säga, och hviskade i mitt öra: Hvac har han för politiska åsigter?s Vet ickea svarade jag. Onkel Jack tog i högen al sit Iminnes förråd den fras som låg närmast til Ihands, och tillade med en viss näston, ade rättigheter som tillkomma våra betryckta med: Imenniskor.s Min far ref sig i ögonbrynen med pekfingret jsäsom han brukade då han ej var rätt säke på sin sak; det öfriga sällskapet — tyst äbörare — blickade upp. sMedmenniskor!, sade mr Rollick, sbvadä det för snack !