Aftonbladet – 26 juli 1853, sida 2

— Skräddaregesällskapet hade i går afton; efter inbjudning med anledning af handtverksMästarnes petition om häringsfriketens inskränkning, sammanträde i de la Croixs lokal vid Brunkebergstorg, och antalet af närvarande uppgick troligen minst till närmare 400 personer, hvaribland äfven andra än skräddaregesäller, ty man hade under handölåtit blifva bekant, att hvar och en som intresserade sig för frågan, vore till sammankomsten välkommen. Hr Renhult utsågs till ordförande och skräddaremästaren Roos till sekreterare. Ordföranden öppnade sammankomsten med en erinran, att det nu var 6 är sedan skräddagesällskapet vårit sammankalladt (hr Renbult var den tiden detta gesällskaps föreständare), och förklarade derefter anledningen till detta möte, som nu var frivilligt och icke tillställdt till följd af nägra föreskrifter i gällande ordningar. Han tackade de närvarande för det de visat sä stort intresse för allmänna angelägenheter, att de sä talrikt sammankommit, och han fäste uppmärksamhet på huru önskvärdt det vore, att arbetarne af samma yrke hade tillfälle att inbördes meddela sig med hvarandra. Hen tackade äfven petitionärerna för det de velat medgifva arbetarne representationsrätt uti handtverksföreningen och för det de instämdt i en af arbetarne förut till K. M:t ingitven petition om gesällernas likställighet med andra medborgare i fråga om resor inom fåderneslandet; men hans yttrande var föröfrigt riktadt emot mästarnes petition, som afser ätergång till ett gammalt tvång, hvilket strider så väl emot rättvisa i allmänhet, som emot den konungs äsigter, hvilken erkänt arbetarnes försörjningsrätt, och hvilka äsigter talaren varit i tillfälle att erfara ur Konungens egen mun, och som han värderade icke allenast derföre, att de voro uttalade af en älskad monark, utan derföre att de öfverensstämma med de rättigheter, som äro grundade i menniskans egen natur. På framställning af ordföranden medgat de församlade skräddaregesällerna, att alla närvarande vid sammankomsten egde yttranderstt, hvarefter uppläsning af den till Konungen ingifne petitionen företogs. Efter dess slut uppträdde hr Arnell, skräddaremästare och en af den ingifne petitionens verksammaste upphofsmän, och förklarade att petitionärernas önskan icke blifvit framställd för att förskaffa petitionärerna sjelfva någon fördel, utan för att gagna en kommande generation. För öfrigt försäkrade han, att petitionärernas afsigt varit fullkomligt god, hvarföre, om än deras arbete i vissa delar skulle föranleda andras ogillande, han tillförsäg sig, att de närvarande utan all bitterhet skulle företaga det till pröfning. Det beslöts nu att 12 4, som handlar om försörjningsrätten, skulle bli föremäl för öfverläggningen. Härefter uppträdde en annan talare och påminde hurusom det var omöjligt att ingripande förändringar kunde företagas, utan att en mängd intressen skulle störas, och hvad beträftade näringsfrihetens införande, så hade den utan tvifvel skadat många enskildas fördelar, men i allmänhet, och om man fäste blicken på samhällets väl i sin helhet, samt särskildt arbetarnes, så hade näringsfriheten verkat mycket, välsignelserikt, och de värsta olägenheter, som författningen af 1846 kunde tillräknas, voro de som härflöto af dess förbud för arbetare att associera sig och bilda gemensamma verkstäder, hvarföre man, jenrate ogillande af syftet i handtverksmästarnes petition i allmänhet, synnerligen borde ledas af tanken att få den naturliga associationsrätten äfven af lagen erkänd som medborgerlig rättighet. En ny talare företog nu till granskning den förevarande: 12 , deri petitionärerne önska att försörjningsrätten måtte inskränkas till dem som varit i allmän tjenst och dem som äro mindre arbetsföra. Talaren genomgick punkt för punkt och ord efter ord petitionärernes motivering för ett sådant yrkande, visade hurusom dessa motiver, det ena efter det andra, voro fullkomligt oriktiga eller alldeles lika användbara för inskränkning af handtverksmästarnes privilegium som för inskränkning af arbetarnes försörjningsfrihet. Detta föredrag gillades upprepade gånger och under högljudda bifallsrop af de närvarande, men hr Arnell ansäg, att petitionärerne blifvit af talaren med bitterhet och hän anfallne; han ville nu gerna erkänna att pelitionen kunde innehålla mycket, emot hvilket kunde framställas anmärkningar, mycket som vore noriktigt och klandervärdt, som hr Arnell uttryckte sig, men han trodde ändock att handtverksmästarnes goda afsigter skulle ha skyddat dem för en sådan bitterhet och ett sädant bän. Dervid gjorde han äfven ett hetsigt utfall emot Aftonbladet, som han förklarade bafva i sitt klander af petitionen betett sig uselts och begagnat ett språk, som passade på roddarbätar, men allmänna och högljudda nejrop Jnedtystade honom härvid, så att ordföranden blott Imed möda äter kunde skaffa honom ordet. Den förre talaren, som af br Ärnell blifvit beskylld för bitterhet och hän, fick derefter ordet, visade att han emot petitionärerne endast användt deras egna baskyllningar i petitionen emot arbetarne och att om tillvitelsen vore grundad den säledes träffade petitionens upphofsmän och icke talaren eller arbetarne. För sin del trodde han petitionärerne såsom enskilda män vara fullkomligt aktningsvärda personer, men detta uteslöt icke att de skulle kunna begå ganska tarliga misstag i fråga om allmänna angelägenheter; detvar Itill dessa misstag talaren hällit sig, och han vädjade till de närvarande, om han på något sätt öfverskridit gränsen derför. Sedan man enhälligt häruti gifvit honom rätt emot br Arnell, öfvergick man till frågan orm hvad som skulle beslutas i fråga om förevarande paragraf. På af flera nya talare framställda förslag ogillades petitionärernes framställning i fråga om försörjoingsrättens inskränkning och beslöts att genom deputerade, hvartill utsågos hrr Stahlman, Söderstedt, Renhalt och Engström, deltaga i en kommitte, bildad af ombud från de särskilda yrkena, och som skulle bereda en motpetition om afslag på handtverksmästarnes framställning och rättighet för arbetare att få associera sig och förena sig om gemensamma verkstäder. Fråga uppstod om öfverläggning rörande flera andra paragrafer i den till konungen ingifna petitionen, Imen då man icke ville biada händerna på de kommitterade, så afstod man derifrån och upplöste sam.mankomsten, hvarefter petitionen i bränvinstrågan framlades och at flera närvarande undertecknades. NÄRINGSFRIHETEN. Bestyrelsen för Arbetareföreningen har begöärt rum för följande adress: Till handtverksarbetarne! Det är säväl genom tidningar som genom enskilda meddelanden radan hakant fär de fleste arbetare inMm Il