Aftonbladet – 22 juli 1853, sida 2

and skulle bero på privilegier för några af deras inänare, och frän denna tanke kommit ända derhän,!lti tt de till och med vilja inom den privilegieradell lassen sätta privilegium emot privilegium, såatt icke en ringaste sammansatta handtverksprodukt skulle unna ästadkommas utan anlitande af mästare i olika ecken, Ööfvergick man, på hr Haleni förslag, till dea aragraf i petitionen, som handlar om försörjningsättens inskränkning till blott sädane som varit i all-ld näa tjenst eller ock vore mindre arbatsfrra. i Öfverläggningen blef ganska varm. Handtverks-s nästarnes tilltag apostroferades med skarpa ord af sulla, som yttrade sig, och man förkastade med ovilja varje tanke på gillande af handtverksmästarnes förlag. — Hr Söderstedt, skräddare, ansäg deras an-!s förda motiver förlöjliga dem, fann deras beskyllninar emot arbetarno för lättsinnigt begagnande af den ; nedgifna försörjningsrätten vara oförsynta, ty hadel! nånga arbetare icke förstätt klokt använda sin fret, så hade ock många mästare visat sig icke klokt ! sunna använda sitt privilegium, ja flera hade till och : Vv S l 9 a MM PR ned rent af missbrukat det till arbetarnes förtryc: ande och prejeri. — Hr Lundström, guldsmed, ansäg stt man blott beböfde läsa petitionens 12 om försörjningsrättens inskränkning, för att uttala en förka-. stelsedom öfver hela petitionen. Om en arbetare icke nade nog förstånd att sköta ett yrke såsom blott förl sörjningsmedel, så kunde han icke tro att nägon, ge-l! aom att köpa sig ett borgarebref, kunde för penninsarne med detsamma förvärfva förständet. att sköta en större verkstad. Talaren hade i 30 är arbetat hos samme mästare till sia stora belätenbet och som han aoppades äfven till mästarens; han upprördes derföre af petitionärernas orimlighet att icke vilja tillerkänna bonom samma tillverkningsrätt som den, hvilken tjenat ut en kapitulation vid gardet. Om petitionen varit uppgjord af en militärkommitte kunde den aldrig ha blifvit mera despotiskt uppställd än den blifvit i enskildta hanåtverksföreningen. — Hr Löfstedt, ordförande, medgaf att försörjningsmannen kunde ge-j. oom användande af andras arbete försöka missbruka sin tillverkningsrätt, men deremot firnes redan lag,l som kan tillämpas; sädant lar ett beslag hos ensko-l makare ä varor till ett värda af omkriag 1000 rår redan visat. Om någon arbetare brukar försörjnings-. rätten till sin egen skada, så brukar också mången l. mästare sin borgerliga rättighet tili egen skada; sådant bevisar ingenting emot dess rättmätighet och i. Snskvärdhet. Om en person vågar de penningar han xan hafva sammansparade på försöket att sjelf utöfva att handtverk, så är det för honom icke vädligare, å0 om han sätter in dem i ett bolag för änvgfartyg eller annat; tvärtom kan ett sädant ringa försök l iända till mycken fördel; dem unge arbetaren kan derigenom lättare grunda en sjelfständig ställ aing, och den gamla, som länge gifvit en del af sin arbetsförtjenst ät mästaren, kan nu få behälla den sjelf ät sina barn. Han ansäg icke allenast petitionens yrkande om försörjningsrättens inskränkning vara otillbörlig, utan han ville äfven hafva 1846 års författning så ändrad, att icke tillständsbevis för försörjningsrättens utöfvande skulle behöfvas, utanl, blott en enkel anmälan. Hr Götrek hade säsoml. arbetarens vän med glädje erfarit hurukonung Oscar rättat sig efter tidens sträfvan till arbetarens frihet undan det fordna förtrycket. Han hade förnummit att de tänkande arbetarne, liksom konungen sjelf, anse 1846 ärs näringsfribet säsom en af de skönaste perlorna i konung Oscars krona. De motiver för försörjningsrättens inskränkning, som mästarne i petitionen anfört och som han nu hört uppläsas, utgjorde en läng lögnhistoria och han kunde icke fatta huru svenske män kunnat vara sä oförskämda att för Hans Maj:t framkomma med den osanningen, att hans bästa verk varit fördömligt, och att svenske arbetaren icke förtjenar nägon frihet, emedan han skulle vara en oklok stackare, en slarf och dylikt. Petitionen visade tydligt en egennyttig afsigt att äter få arbetaren i slafveri under mästaren. Olägeaheter hade visserligen uppstätt vid näringsfrihetens be gagnande, men de uppkommo föraämligast af författ aingens förbud för arbetare att få förena sig om gemensam verkstad. Det är endast associationen, som kan bli arbetarens häfstäng, och rätten dertill önskade talaren uttryckt i författningen. — Hr Söderstedt anmärkte, att han hört hans Maj:ts sjel! yttra sig för associtionsrättens erkännande och MHallenius, Sundström, Hammarin, Stahlman och Lind yttrade sig alla emot petitionens syfte om försörjnings rättens inskränkning. — Theodor Bolin fäste uppmärksamheten derpå, att de åberopade motiveina för försörjningsrättens inskränkning vore ganska skenfagert uppställda, så att de lätt kunde förleda mängen, som ej närmare granskade dem, att understödja petitiooärernas afsigt. Men hvad det beträffade, att försörjningsmännens arbeten voro sämre än mästarnes, så trodde han att alla närvarande skulle medgifva, att lika goda arbeten kunna erhällas af arbetare, som at mästare; att om nägon försörjningsman fuskat i i sitt arbete, sä har också mängen mästare gjort det; och hvad priset beträffar, så vore det en fördel för samhället i sin helhet om individerna kunde fä sina behofver tillfredsställda för sä godt pris som möjligt. Hvad beträffar att mästarae erlägga höga tullar för materialier och lifsförnödenheter, så betalar försörjningsmannen precis samma tull, och för öfrigt vore förslagets orimlighet bäst karakteriserad genom den omstäudigheten, att man väl ville medgifva den, som blifvit sjuklig eller lytt och säledes mindre arbetsför, rättighet att arbeta för sig sjelf, men deremot ville tvinga alla arbetare med friska krafter att arbeta ät mästarne. Bolin begärde nu att sällskapet skulle besvara den frågan: anse de närvarande försörjningsrätten, sädan den i 1846 ärs författning är medgitven, hafva varit gagnelig, hvarpå följde ett enhälligt ja. Derefter uttalade man äfven den enhälliga åsigten att näringsfriheten i allmänhet varit gagnelig, eburu en och avnan kunnat illa använda den, liksom mästarne ibland kunnat illa använda sina privilegier, och härefter be slöt man, på förslag af Söderstedt, hvarå Bolin begärde proposition, sedan det blifvit upplyst att åtskillige yrkens arbetare ämnade yrkesvis sammanträda för att taga petitionen i öfvervägsnde, och sedap mänga anmärkningar blifvit framställda äfven emot andra delar af förslaget, att genom arbetareföreningeus bestyrelse skulle utfärdas en adress till de särskilta yrkenas arbetare, med uppmaning att visa intresse för frågan, i särskilda sammankomster granska petitionen punkt för punkt, och slutligen genom deputerade sammanträda till en kommitte, som borde inbjuda medlemmar af alla samhällsklasser att genom en motpetition eller på annat lämpligt sätt uttala såsom allmänt omdöme, att petitionens syfte var fördömligt, och att något afseende derföre icke måtte af regeringen derå fästas, ehuru man nu, då tiden ej medgaf nägon punktvis granskning, likväl icke ville förneka, att möjligen en eller annan god tanke kunde innefattas bland ide 34 sidornas mänga förslag till ändringar i författI ningen. i För öfrigt förklarade arbetareföreningens bestyrelse, att dess lokal en trappa upp i huset n:o 39 vid Österlänggatan afgiftsfritt finge för sammankomsterna begagnas af de särskilda yrkenas medlemma en Ibar han byxor af en förg som man Bnaras skulle kunna kalla gråpappersfärg., och har brukade aldrig stöflar, hvilka han pästod gjorde Jen man oförmögen att röra sig, utan kort: klädesdamaskor och tvärhuggna skor. Vic Ihans urkedja hängde ett stort antal sigiller. Toch vid närmare påseende fann man att hvarje BA mm