Aftonbladet – 18 juli 1853, sida 3

är oskyldigt — allt som nu smeker inbillningen, förvandlas framdeles till kärlek eller! kunskap. Och gå nu tillbaka till barnkammaren min vän.n Men jag skule göra dig orätt, du bäste bland fäder, om jag tilläte läsaren förmoda det du, emedan du syntes så likgiltig för min födelse och vårdslös om min första undervisning, att du derförei ditt hjerta var likgiltig för din besvärliga och bekymmersamma Neogilos. Efter handsom jag blef äldre blef jag tydligare varse att en fars öga hvilade på mig. Jag påminner mig tydligt. en tilldragelse som, då jag blickar tillbaka, synes mig en kris i mitt barnalif, synes mig som den första märkbara länken mellan mitt eget bjerta och denna lugna stora själ. Min far satt på gräsplanen utanför buset, med halmhatten öfver ögonen (det var sommar) och boken i knäet. Plötsligennedföll på. marken med ett krasande en vacker blå och hvit blomkruka af oäkta porslin, hvilken var ställd på fönsterplatten i en öfre våning, och bitarne flögo ikring benen på min far. Sublim i sina studier, hk Archimedes i beägringen, fortfor han att läsa: Impavidum ferient ruine ln Herre min Gud! utropade min mor, som var sysselsatt iförstugan, min stackars blomkruka som jag satte så mycket värde på! Hvem gjorde det här? Primmins, Primmins !s Mrs Primmins stack ut hufvudet genom det olyckssaliga fönstret, nickade svar tul uppmaningen och i en handvändning var hon nere, olek och anfådd. Ackp, sade min mor allvarsamt, jag skulle rågat mindre efter om alla. växter i drifhuset sått förlorade vid den starka torkan i Maj — ag skulle frågat mindre efter om. bästa tåservisen. blifvit sönderslagen! Den stackars seranien, som jag sjelf u pdragit, och.den kära, kära vasen, som mr Caxton skänkte mig