Aftonbladet – 16 juli 1853, sida 2

glöm för all del icke att sjelt ra hans nattmössa.n Ack huru ömsinta de qvinnor mumlade mr Squills för sig sjelf, då er att ha från rummet utvisat alla, med g af amman och mrs Primmins, begaf vik fars studerkammare. Han mötte etjenten i korridoren; — Johun, ytts stag in aftonmåltid i din husbondes och gör oss litet puuech, du förstör? starkla I Kar. Mr Caxton, huru i all veriden blef mi sin gifi?. frågade plötsligen mr Squillz, ban satt med foten hvilande på spiselken medan han rörde ora sin punsch. Det var en mycket förtrolig fråga, öf hvilken mången man skulle ha blifvit stö. Men min far visste näppeligen hvad det vill säga att bli stött. . Squilla,, sade han, i det han vände sig om från sina böcker och förtroligt lade sin hand på kirurgens arm, — Squillsp, sade han, sdet skulle rätt mycket roa mig sjelf att veta buru jag kom att bli gift. Mr Squills var en munter, godbjeriad man — starkt bygd, fet, och med vackra tänder, hvilka gjorde hans skratt angenämt att se liksom att höra. Mr Squills var dessutom en filosof i sin väg; — han studerade menniskonaturen på gamma gång som han kurerade dess sjukdomar; — och han plägade söga, det mr Caxton var sjelf en bättre bok än alla de böcker han hade uti sitt bibliotek. Mr Squills skrattade och gnuggade händernas Min far återtog tankfullt och med moraligerande ton: Det ges tre stora tilldragelser i lifvet, sir; födelse, giftermål, död. Iogen vet huru han blifvit föddy få veta hutu de dö. Men jig förmodar att mången kan göra reda för det mellanliggande fenomenet — jag kan det ej. Icke var det för pengar, — det måste ha varit af kärlek,, anmärkte mr Squills; och er unga bustru är lika vacker som hon är god. Ahl sade min far, sjag kommer ihåg. LJ