Aftonbladet – 14 juli 1853, sida 3

medelst genstämning å general Löwenbjelm framställda yrkande om ansvar för ifrågavarande förolämpningar och beskyllningar; iöfvensom upptagit såväl hufvudinnehållet af kammarherren Sköldebrands species facti, f0w genersi Löwenbjelmz svar derå vid förböret inför Grums häradsrätt den 11 sgistl. Mar samt den der förekomma bevisning, yttrar hr advokatfiskalen såsom sitt eget utlåtande: es Genom hvad sålunda förekommit anser jag för min del, i fråga om tillvitelsen mot herr generallöjtnanten grefve Löwenbjelm för förgriplige -yttranden angäende herr kammarherren Sköldebrand, annat förhällande icke vara ädagalagdt, än det af herr srefven och generallöjtnacten sjelf uppgifna, bestäende deri, att, sedan, efter föregången underhandling mellan herr löjtnanten Ebrengranat, säsom dertill af herr grefven autoriserad och herr kammarherren Sköldebrand, om försäljning till herr kammarherren af timmer från herr grefvens egendom Loug, herr grefven den 16 Januari nästlidne är af bemälte löjtsant fätt emottsga ett hemma hos herr kammarherren uppsatt kontrakt om sådan timmerhandel, byilket kontrakt herr grefven följande dagen, efter anmodan till herr kammarherren att dä besöka herr grefven för affärens afslutande, i herr kammarh rens närvaro medelst sin underskrift godkänt, herr grefven nägon tid derefter, vid närmare ger seende af samma kontrakt, funnit det i vissa d icke öiverensstämmande med vilkoren i det förslax till kontrakt, som ä herr grefvens vägnar blifvit herr kammarherren meddeladt och hvilket skolat ligga till grund för löjtnanten Ehrevgranats underhandl.ng i ämnet, herr grefven den 9 Maj sistlidne är på tonen, då herr kammarherren besökte herr gr för liqvids uppgörande om det då mera levere timret, inledt samtal om berörde skiljaktighet mellan kontraktet och herr grefvens förslag dertill, hvarvid herr grefven utgätt från den öfvertygelsen, att, erir han icke visste sig hafva samtyckt till nägon ändring i de af honom föreslagna vilkoren för den ifrågasaiia timmerhandeln, utan kontraktet härom endast på god tro, att det upptoge samma vilkor oförändrade, biifvit af honom undertecknadt, aftalet kontrahenter emellan i sjelfva verket varit i fuM enlighet nämnde förslag, hvaremot herr kammarherren, u åberopande, bland annat, af hvad vid ofvan omfoör möälda underhandling förekommit, yttrat och vidhållit den mening, att aftalet vore sådant som det af duw underskrifna kontraktet utvisade, och i sammanheng dermed förklarat, att han icke frånginge detta kontrakt eller fäste afseende ä annat, än hvad detsamma innehöll, samt att herr grefven vid detta förkla rande af herr kammarherren deröfver intagits af förtrytelse och till honom ställt det här ofvan vid anförandet af herr grefvens förklaring i mälet intagne yttrande, deruti herr grefven, jemte afsägelse af allt vidare anspråk på de omtvistade förmänerne samt förmälan, att felet vore hans, som ej sett upp vid underskriften och med hvem han hade att görs, äfvensom att herr grefven genom berörde afsägelse köpt sig rättigheten att bedöma hr kammarherren, tillika förklarat, att hr kammarherrens omförmälda handlingssätt vore icke en gentlemans utan en köpmans, med tillägg, att mellan riddersmän, som hr grefven ansett dem båda vara, aftal och skrifter gälde lika; hvarefter samtalet ytterligare en stund fortsattes, utan att derunder nägot förolämpande uttryck blifvit ä nägondera sidan bevisligen fäldt. Nu och utan att inläta mig i bedömande om och i hvad mon hr generallöjtnanten grefve Löwenhjelm mä hafva haft mera skäl att fordra celler förutsätta uteslutande bifall till de af hr grefven föreslagne kontraktsvilkor , än hr kammarherren Sköldebrand till de å hans sida godkände, synes mig emellertid hvarkep herr grefvens tillkänhagifvande för br kammarherren, huruledes herr efven uppfattat innehållet af ifrågakomna dem emelslutade aftal eller sättet, hvarpå detta tillkänngifvande egt rum, så vidt detsamma af undersökningen i målet kunnat inhemtas, ej heller herr grefvens nyssberörde yttrande till hr kammarherren, innefatta nägot för herr kammarherrens heder, goda namn eller rykte förnärmande, helst hvad särskildt angör uttrycket, det hr kammarherren icke vore en gentleman, ägandet af denna egenskap, så vidt betydelsen deraf kan anses vara här i landet insedd och erkänd, icke utgör något vilkor för ätnjutande härstädes af fullt medborgerligt anseende; och saknar jag alltså Jänledning att i detta mål mot herr generallöjtnanten I grefve -Löwenbjelm föra någon embetstalan. i Deremot, och som hr kammarherren Sköldebrand, på sätt ofvanberördt är, icke allenast vid rådstufvurätten i Karlstad under handläggning derstädes af ett ärende, som visserligen afsåg den vid herr kammarherrens besök ä Long den 9:de Maj med herr grefve Löwenhjelm afhanälade timmeraffären, men i hvilket herr grefven icke var på nägot sätt kallad eller hörd, eller med inblandande af hvad till samma ärende licke rätteligen hörde, yttrat, bland annat, att vid nämnde. besök herr grefven under de mest skymfliga uttryck beskyllt herr kammarherren för bedräg!gt förhållande, så väl vid uppsättandet af kontraktet om timmerhandeln, som för erhållandet af herr grefvens amnderskrift derå, utan äfven, sedan herr grefven hirför hos kongl. hofrätten tilltalat herr kammarherren,icke ätertagit detta sitt yttrande, utan deremot yrkst ansvar ä herr grefven för så beskaffad beskyllan, som nysstförmäldt är, men herr kammarherren vid den i anledning häraf hållna undersökning icke gittat förote något bevis till bestyrkande af de sålunda hr grefve Löwenhjelm gjorda tillmälen, för hvilka herr grefsen ock sökt upprättelse, mäste jag anse herr kammarherren för samma obestyrkta tillmälen vara till :r åvar skyldig; och emedan hr kammarherren Sk brands nu anmärkta förfarande, dermed likväl afsig ten, sä vidt handligarne utvisa, icke varit någon ernan än den af hr kammarherren sjelf uppgifna, eller att, i enlighet med herr -kammarherrens uppfattning af de, vid förenämnde besök, mellan honom och hr grefven vexlade yttranden, söka motverka härom gängse, herr kammarherren förnärmande rykten, stunt i ötrigt bereda hr kammarherren den laga upprättelse, hvarpå äfven hän förmenade sig äga avspräk, vid sä dant förhällande synes icke vara att hänföras un duellsplakatet, så vidt med denna författning förnäm ligast äsyftas sädana brottslige handlingar, som med hufvudsaklig afsigt aft skymfa annan eller visa annan förakt och vanvördnad, derjemte äro i den enskilda sammanlefnaden eller annorstädes, än inför oftentiig myndighet, begåvgne, utan snarare hemfallna under allmänna. lagens stadgande, dels i 14:de kapitlet 7 rättegångsbalken om vederparts missfirmande inför rätta, dels ock i 60 kap. 2 S missgerningsbalken om den; som, ehuru icke af arghet, inför rätta gifrer nägon an för svärt brott och vill honom dertill binda, men det ej gitter, föranlätes jag ä embetets vägrar