Aftonbladet – 13 juli 1853, sida 2

LITTERATUR. Berättelser ur Svenska Historien af A. Fryxell. Nittonde och tjugonde delarne. Carl den elftes historia företer många ljusa sidor, gom med tacksamhet blifvit bevarade i det fosterländska medvetandet. Ett till sin spets drifvet adelsvälde blef rubbadt i sina grunder; bördsoch salonsrelationerna, som äro en stor makt i Sverige, kunde ej då öfva sina vanliga kotteri-inflytelser; i embetsverken ingjöts en kraftig anda af nit och duglighet, så att Sverige troligen aldrig varit så rensadt frår. oskickliga chefer och myndiga odogor; enkelhet och fiärdlöshet infördes i sederna, jemte noggrannare allmän och enskild hushållning; könungen lefde gerna bland folket och såg med egna ögon förhållandena: — allt saker, som snart sagdt alltid stått på dagordningen för svenska folkets önskningar. Härigenom har ock Carl XI alltid varit ansedd som en af våra mest populära och nationella konungar, trots de hårda slag han gifvit folkfriheten och menskorätten, under det furstar, som ej stått honom efter i ädelhet och nit för sitt folks väl, lemnat ett långt mattare intryck. Jemför man detta tidehvarf med föregående, t. ex. Gustaf Adolfs och Oxenstiernas, kan man dock ej undgå att inse ett djupt sjunkande såväl i moraliskt som intellektuelt hänseende. En anda af låg egennytta och vinningslystnad bredde sig som en mörk dimma öfver folkets sinnen: Carl sjelf föregick alltför ofta med sådant exempel. Löftesbrott, olagligheter, påtagliga orättvisor utmärkte många hans reduktioner, och han skydde ej ens att slå falskt mynt. Folket såg den allsmäktige ko