Aftonbladet – 13 juli 1853, sida 2

Tvifvelsutan skulle kälkborgaraktigheten kunnat återgifvas utan det groteska i klädedrägt och åthäfvor hvarmed bagaren-stadsmajoren och apotekaren-kaptenen här uppträdde, men då man ej kan göra anspråk på att se en större komisk talent i hvarje biroll af ett stycke som tager så många sådana i anspråk som det ifrågavarande, så kan man ej fullkomligt ogilla försöket att genom yttre medel göra författarens tanke åskådlig. Af de tvenne stycken, som i måndags för företa gången uppfördes på Humlegårdsteatern är det ena, Den tafatte, eller min utkorades porträtt, en gammal bekantskap från Djurgärdsteatern, der det uppbars af Fredr. Delands ypperliga komik. Det är en svår uppgift, äfven för en skådespelare med hr Hallbergs talent, att fylla platsen efter en sådan företrädare, och det är naturligt att återgifvandet af geheimerådet Nothnagels rol skall synas något matt för dem som sett Deland utföra densamma. Men för hvar och en, för hvilken bekantskapen är ny, bör den utan tvifvelZvara ganska roande. Hr Hedbergs nya stycke En afton i Humlegården är i sig sjelf temligen klent och synes oss stå lägst bland de flera arbeten af denna författares hand, med hvilka man inom kort tid fått göra bekantskap. Men det har emellertid en förtjenst, den att vara afpassadt för de resurser som förefinnas vid: den trupp för hvilken det är skrifvet. Der finnas några kupletter för den förträfflige sångaren hr Sandström, några täcka scener för mll Fehrnström, en och annan komisk situation för hr flallberg, samt några de besattaste uppträden för fru Andersson, som i deras återgifvande inlägger icke ringa talent. Allt detta håller publiken vid muntraste lynne och skall säkert icke förfela att locka talrika åskådare.