Aftonbladet – 9 juli 1853, sida 3

nedan det väsentligaste af hvad i desea ämnen blifvit anfördt och upplyst. I. 1:o Almroth har avgifvit ryttmästaren grefve Skjöldebrand att hafva utan föregänget majorsförhbör egenmäktigt äla:t då varande rekryten vid bemälde ryttmästares sqvadron N:o 59 Andersson en af denne l jemväl undergängen bestraffning med prygel för enl obetydlig förseelse och fastän Andersson förut icke skulle hafva undergätt extrajudiciel bestraffning, hvari förutan Almroth aomärkt att bestraftniogen verkställts jicke enligt krigslagarnes föreskrift, i närvaro jemväl af någre bland Anderssons kamrater, utan skulle en-: dast personer af befälet dervid varit tillstädes. Grefve Skjöldebrand, som vid muntligt törhör först yttrat, att det väl vore möjligt att så tillgätt, som! Almroth uppgifvit, men att grefven för tillfället icke kusde riktigt päminna sig förhållandet, har, efter det kongl. krigsbofrätten, i enlighet med krigsfiskalen: hemställan beslutat, det rekryten eller då mera gardisten Andersson skulle i mälst höras, vid ett påföl jande förhör förklarat, att ban väl ej sjelf kunnat åraga sig till minnes :tt en så beskaffad bestraffning, som Almroth omförmält, ägt rum, men att grefven sökt af personer, till bvilkas utsago han ansig sig ega skäl att sätta lit, göra sig underrättad om förbällandet, och att grefven, på gruud af de upplysnin: gar som sälunda vunnits, medgaf det han utan föregänget majorsförhör älagt Andersson en extrajudiciel bestraffoinz af tio prygel för det Ardersson nyttjat en annan gardist. mundering och underlåtit att denssmm3 rengöra, samt stt Andersson denna bestraffnivg jemväl undergätt, hvilket sket uti regementets kasern i närvaro af underbefål och korporaler, hvarjemte ryttmästaren tillagt, att Andersson under siv tjenstetid vid regementet blifvit flere gänger extrajudicialiter straffad, hvilket medelst regementets straffrulla skulle kunna styrkas, men att enär Almroth ej uppgifvit tiden då nu ifrägakomne bestraffaing skall sgt rum och upplysning derom saknades, grefren ej zunde yttra sig haruvida Andersson derförinnan uncergätt extrajudiciel bestraftoing, hvilket dock grefven ausäg troligt; och har grefve Skjöldebrand vid ett ytterligare förhör ingifvit styrkt utdrag ur regementets straffruila, hvaraf irhemades: att Andersson, som anvärfts den 30 Sept. 1849, har under tiden frän och med den 22 Jan. 1850 till och med den 29 Majl 1851, fyra serskilda gänger ålagts extrajudiciel be-l straffaing, som jemväl blifvit undergången och dera i Åen sista utgjorts af tretiofem prygel och fyra dagars ijus arrest. A!mroth har, derom tillfrågad, vitsordat att Anrderssons angifoe bestraffning uigjorts af tio prygel. 2:o Vid förböret den 4 Mars 1852 angaf Almrotb skriftligen, att gardisterne vid ryttmästaren grefve . Skjöldebrands eqvadron, JM 93 Lundblad och As 40 Luddvall, blifvit någon tid derförinnan utan föregånget majorsförhör, på ofvanbemälde ryttmästares befallning afsiraffade med prygel. Häruppå afgaf ryttmästaren skriftlig förklaring. hvaruti han hufvudsakligast anfört, att sedan han nägon dag under loppet af December mänad 1851, säsom ryttmästaren trodde, under sednare hälften deraf, erhällit rapport, att gardisten N:o 40, Lundvall, pj eftermiddagen föregående dag, då han varit kommen: : derad på stallvakt, onder loppet at flera timmar varit : borta derifrån, samt att N:o 45 Lundblad samma eftermiddag äfven olofligen bortgätt från kasernen och, dä han derför vid återkomsten af sin korporal tilltalades, mot denne visat uppstudsighet, ryttmästaren, efter det förbällandet blifvit af honom undersökt och l: af nämnde gardister erkändt, lätit tilldela dem hvar-: de:a ett antal prygel, som, efter hvad ryttmästaren : j ville pöminna sig, utgjort 10, men ej öfverstigit 15. Vid äläggandet af dessa bestraffningar hade ryttmä staren endast äsyftat att främja ordning och disci-! plin. Om ryttmästaren gerom bestraffningarne gjort sig sbyldig till nigot ansvar, i följd af föreskrifver formalitets äsidosättande mäste han underkasta sg detsamma; likväl ansäg han sig böra fästa kongl. krigshoträttens uppmärksamhet derpä att klagomålet ej kom från de bestraffade, hvilka troligen inom sig erkände straffets rättvisa och just gerom dess omedelbara tilldelande beredda mildare beskaffenhet, utan från en person, som tillhört en grad, hvars inom ett garnisonsregemente mödosamma tjenstgöring ryttmästaren genom omförmälde bestraftnipgar rökt görs lättsre ; och äberopade till upplyssingar derom, hvilka bestraftoiogar Lundvall och Lundblad förut undergått, ryttmästaren tillika bifogadt utdrag af regementets straffrulia, hvaraf inbemtades, att gardisten Lundvall, i som anvärfts den 10 September 1850, ölagts extra udicielia bestraffoingar den 18 November och den 9 December 1851, samt att Lundblad, som arvärtts den 24 April 1850, älagts extrujudiciel bestraffning fyra serskilda gänger före December månad 1851 och en gång under loppet af nämnde mänad. Almroih uppgaf häruppå vid förhöre: den 11 Mars! 1852, ati de gardisteroe Lundvall och Lundblad ötvergängne, at Almroth anmärkte bestrafiningarre ut-: gjorts af 15 prygel för dem hvardera ; och förklarade Almroth i öfrigt, att ban icke hade nfgot att erivr. emot riktigheten af ryttmästaren grefve Skjöldebrands oppgifter om anledningen till nämnda bestraffningar, samt att hvad Almroth i fräga om dessa bestraftnipgar emet grefve Sköldebr nå till beifran anmält egent)! ligen vore ryttmestarens förfarsarde att utan föregän ! get majorsförbör egenmäktigt läta afstraffa Lundvali och Lundb ad. 3:0 Uti en vid förhör den 11 Mears 1852 ingifven! skri!t har Almroth avgifvit, att sergeanten vid ryttmästaren gretve Björnstjernas esqvadron Pihl undergätt förment olaglig behandling, i hvilket afseende Almro:h hufvudsakligen anfört, ait Pihl, af ryttmästaren grefve Björnstjerna aftordrat betalning för en förkommen spruta, hvilken dock Pibl, under ytirad förmodan att den vore stulen, vägrat attersätta, dervid blifvit sf ryttmästaren uti gardisters närvaro pål ett förolämpande satt b-mött; att Pihl kort derefter arrestexats och, inställd till majorsförhör, erhållit underättelse att arresteringen skett, för det Pihl skall vid nyssnämnde tillfalle visat sturskhet mot sinl sqvadrons-chef; att sedan vid omförmälde majorsförhör tjenstgörande majoren Oxehufvud affordrat Pihl en af denne säsom stall-underofficerare förd anteckning eller ruila öfver fouraget och fourageringen vid esquadronen, men Pihl, som betraktat nämnde rulla säsom sia egendom, vägrat att utlemna den och dessutom förklarat att han ej visste hvar den fanns, ransakar . efter rullan blifvit af löjtnanten Boij, till följd at majoren Oxehufvuds vid förhöret giine befallning, verkställd i Pihs boningsrum i kasernen i bans närvaro, hvilken ransakan verkställts med synnerlig stänghet utan att rullan likväl päträffats; att efter det Pibl derpå äter blifvit inställd till majorsförhör, derunder secund-chefen öfversten grefve von Stedingk tillstädeskommit, Pihl änyo afförts till arrresten och vidare, utan att nägot beslut om bestraffning blifvit honom meddeladt, förflyttats till vatten och brödrummet, dervid han under löjtnanten Boijs tillsyn undergått visitation kroppen i uppgifvet ändamäl af rullans eftersökande ; att påföljande dag, sedan:. nyckeln till Pibls boningsrum under en förevändning s blifvit konom affordrad, en ytterligare än strängare ransakan efter rullen blifvit derstädes i Pihls frånvaro och under löjtnanten, Boijs ledning verkstäld, ; äfvensom strax derefter, äfven under löjtnanten Boijs tillsyn, en ytterligt noggrann ransakan skett i hans; arrestrum, äfvensom af enahanda anledning ytterligare j kroppsvisitation ä Pihl ägt rum vid samma tilltalle, hvar-; förutan ef enabanda orsak Pihlsiarresten begaguadel; säng utfiyttats och invid sqvadrorsstallet, i gardisters s närvaro, noga undersökts; samt att, dä Pihl ett par dagar derefter blifvit instä ld i chefsrummet inför sekund-!; chefen ötversten grefve von Stedingk; denne fällt) yttranden, som, eliter uppgiit och Almroths tydning ; deraf, skulle gält derpå ut, att den oftanämnde rul; Jan nu ansigs säsom Pibls enskilda egendom, men REST TENN AKAI SPE SIMON TIA