Aftonbladet – 9 juli 1853, sida 3

ljuf natar, hvars skönheter konsten ännu mera ökat. Af dylika scottages eller ovillas, såg jag hör intet spår, ej heller af de stora, välbyggda, feta farmhbusen; deremot små veritabla bondgårdar, visserligen icke synnerligen snygga eller vackra, men ändå genom sin belägenhet bland fruktbara ängar och åkrar angenäma nog att skäda. Och ej eallenast för deras skull, genom den likhet de ägda med dylika mera afsöndrade byar i södra Sverige, utan ännu mera genom den förvånande ötverensstämmelse gom ga! sig tillkänna mellan detta normandiska bondestsud och värt eget hemma, var det med verkliga herkänslor jag vandrade härstädes, Denna likbet gaf sig märkbart tillkänna cj allenast i enletsdragen, utan äpnu mera i klödedrögter, karlarna i sin vadmalströja och byxor instuckna i stöfvelskaften, qvinnoina med sin rynkiga yllekjortel och hlla mörka tröja. Till hufvudbonaden ensamt vet jag mig icke (om ej i Danmark deg. k.,A mager pigerne,) sett något motstycke; den bestod af en hvit hög uppblåst hufva, nedtill försedd med ett par fladdrande öronbihavg, gifvande hufvudet en anstrykning af förlänvgdhet, som, oaktadt det koketteri man utvecklade i spetsar och andra bihang, ingalunda var egentligen smakfull. Att emellertid i det så vexlande modets land en gammal och så föga lämplig klädebonad kunnat bibehålla sig, och det ull och med bland klasser af fruntimmer, hvilka annars tyckas hafva föga sinne för annat än ständigt nya prydnader, ständigt nya segrar i och genom utpyntningen, förefaller sannerligen anmärkningsvärdt. Men