Aftonbladet – 9 juli 1853, sida 2

örer att vilja imitera Anaersens parnaäfvenyr. Det är icke möjligt att måla sådana biller, utan att i viss mån ega qvar barnasinnet, 1tan att shysa barnsliga tankar. Af en holländsk målare, Ghisquiere, förekommer ett godt genrestycke (JM 209). Det är en interieur med en liten familjscen. Enung arbetare har nyss kommit hem ochi glad förrolighet satt sig ned vid sidan af sin hustru; hon presenterar för honom deras ur vaggan upptagna lilla förboppningsfulla ättlägg, som synbarligen är bådas förnämsta gädjeämne. Det hela är en frisk och enkel bild, utan all sentimentalitet, och gör ett godt intryck. Figurerna äro utarbetade med kärlek och sorgfällighet; den uoga, vackra modrens stilla glädje, fadrens raska, glada, flärdfria väsende, äro på ett ädelt sätt uppfattade och återgifna. Biand de utmärktaste genrestycken på expositionen äro tvenne af vår i Minvchen vigtande landsman, Boklund, hvilka måhända af den besökande allmänheten cke blifvit tillräckligt observerade. De äro pendanter och framställa, den ena en nyfiken trumpetare, (M 245), den andra sett fruntimmer från 1600talets. I synnerhet vittnar den förra om sann humor och stort mästerskap i detaljerna. Trumpetaren har af en fruntimmershand fått ett bref att framföra till sin herre, den ädle riddaren; bang nyfikenhet retas och segrar, så att han ej kan underlåta att kika en smula in uti brefvet, för att af ett eller annat uppsnappadt ord få en antydning om dess innehåll. Han är så ifrigt sysselsatt härmed, att han ej märker att ban omhvälfver pokalen och att dess ädla innehåll flödar ned på golfvet. Det martialiska ansigtsuttrycket är ypperligt paradt med en god portion af klippskbet. Figuren är raskt hållen, och man måste derjemte högligen beundra det förträffliga utförandet af de särskilda etoffen i klädedrägten, t. ex. det mjuka, svällande, porösa lädergehänget m. m. Af hr Nordenberg förekomma tvenne genre: stycken, målade innan ban började sina konst studier i Dässeldorf. En interieur från Blekinge (M 276) innehåller ea karakteristiskt hållen liten scen ur folklifvet, men den ljuseftekt, hvarpå konstnärn här lagtan, har mindre lyckats. JM 277 är ett Iitet ganska humoristiskt och väl utfördt stycke. Socknens hedervärda skomakare sitter i full arbetsifver och fäktar med syloch bektråj, för att gifva skick åt någon landtlig skönhets icke synnerligen smånätta fotbeklädnad; då kommer hans lilla sexåriga flicka fram med sin ännu mindre broder och visar fadern hans ena fit, der man ser de små tårna nyfiket titta ut genom den sönderslitna kängan. Uttrycket ör sannt och naturligt: flickans beklagande mine, den lilles lugna resignation och faderns humoristiska blick, sova synes säga: ja ja, hvem känner icke ordspråket om skomakarns hustru och smedens häst ? Hr Zol har till expositionen kontribuerat med åtskilliga genrestycken, bvaribland tvenne mycket stora och figurrika taflor, framställande midsommarsdans i Dalsrae (n:is 265 och 271), De röja, liksom denne konstnärs taflor i allmänhet, en skarp blick för det karakteristiska i folklifvet sant förmåga af komposition, men deremot brist på smak och säkerhet i utförandet, hvarigenom figurerna icke sällan få en grotesk, till och med karrikatyrmässig. anstrykniog. Hans utomordentliga produktivitet har skadande inverkat på hans konstnärliga utveckling, och man bör hoppas att den stränga studii-kurs han nu genomgär i Disgeldorf skall låta hans talent verkligen komma den svenska konsten till godo. N. Anderson är en af de mängsidigaste och rikast begåfvade bland våra yngre konstnärer. Med utmärkt framgång egnade hen sig först åt historiemålningen; dä denna konstgren ännu är lönlös i värt land, måste han lemna densamma, men huru goda anlag han eger för den högre figurmålnirgen och hwu föga han KET NINE NS I IAEA are UTEN I