Aftonbladet – 8 juli 1853, sida 3

ligt nog kunde anses höra till den generella expositionen. Man tvingas ibland att anställa jemförelser. När i Frankrike en dylik expozition anställes (jag måste dock härvid -egentligast afse en blomsterexposition), så är det en sak för le beau monde endast; det är de firade skönheterna, dagens galanta lejon som trängas i de blomsterprydda salarna för att der hemta anledningar till sitt lekande joller, sina frivola artigheter, sitt tomma sladder. Tidningarre tala i förbigående derom, såsom ett annat stundens on dit; de allvarsamma affirsmännen, det lätta, af så litet allvarligt rörliga folket har der ingen. plats, intet att göra. Saken går förbi som en annan modenyck; den var också bara cen liten ögonfögnad för en stund, som annars kunde hafva blifvit viktigt: tråkig. ft I Tyskland är det åter en annan klass som besöker dessa-förevisningar. Det är der yrkeamännen: ex professo, männen af facket, vetenskapsidkarne-som trängas, betrakta, filosofera och teoretigzera och skrifva långa och naturligtvis lärda afhandlingar: proet contra. Men hvar och-en som ej hör till-skrået, hvar och en, som deraf ej drager någon direkte gärdeles lekamlig profit haw kommer ej dit, och äfven här går saken förbi i all stillhet — lugnt och dödt som alt annat i det arma landet, I Sverige — ack hafva vi der något dylikt? Åbja, gudbevare, hvem har ej hört talas om kreatutsförevisningar på några ställen i landsorterna vid deras landtbrukssammankonister, och dessutom bjuder ju ett par gånger om året Svenska Trädgårdsföreningen i Stockholm på sin Great Exhibition,, — Jag vet att du icke tycker om att jag i tå allvarsamma ämnen yttrar mig ironiskt, och jag underlåter derföre att ingå i detaljskildringar af den gclat