Aftonbladet – 8 juli 1853, sida 3

minnelser afgifvits af Almroth, deruti han väsentli-! gast anfört; a) i afseende å öfversten grefve v. Stedinyks skrift; att Almrfoth bestred, det han, som för sin befattning med drabantklädernas revgöring skall varit redovis: ning skyldig endast inför hofmarskalks-embetet, il. nämnde afseende oredligt eller vårdslöst förfarit; och förmälte Almroth tillika att sedan han, som till biträde vid nämnde göromäl skulle hafva egt att an-! lita hvilka personer han behagat, bade betalt de 2:nel gardister, som varit Almroth behjelpliga, men då desse omkring 3:ne veckor derefter fordrat ytterligare 41 rdr hvilka Almroth likväl nekat att lemna, hade ryttmästaren grefve Skjöldebrand befallt Almroth att tilll gardisterne erlägga nyssberörde belopp, och då Almroth, som ansåg grefve Skjöldebrand ej hafva härmed att skaffa, vägrade att fullgöra nämnde befallning, hade beloppet blifvit afdraget ä Almroths lön och till gardisterne utbetalts. Vidare erinrade Almroth att han icke nägon gäng underlåtit att inställa sig i den för tillfället anbefallda uniform, och uppgaf tillika, att han ännu etter sitt afskedande hade dupletter at uniformspersedlar, såsom, utom annat, 2:ne kappor, 2:ze vapenrockar och 7 par byxor, samt anmärkte i öfrigt, att honom veterligen icke funnes nägon föreskrift, som hindrade en underofficer att belåna, bortlåna eller afhända sig en öfverflödig uniformspersedel, samt att först då, när han genom brist på uniform vore urständsatt till tjenstgörivg, fråga om felaktigt förfarande kunde uppstä; och, under förmenande att skulden till näringsidkerskan Leufvenius varit den enda, som tryckt honom vid tiden, dä han afskedades, emedan de öfrige, som hufvudsakligast bestätt af sädane hvari han häftat till sina slägtingar, kunnat få efter beqvämlighet betalas, hviket kanske ens aldrig behöft ske, erinrade Almroth, att hvad än mä hafva, iohemtats af hans vid cessionsansökningen fogade förteckning öfver sina tillgångar och skuider, detsamma icke kunnat ingå såsom skäl för hans förut verkställda afskedande; yrkande Almroth ansvar ä öfversten ej mindre enligt 2 kap. 33 4 kongl. krigsartiklarne, än äfven för beskyllningen för oredligt förfarande; samt b) i anledning af ryttmästaren grefve BSkjöldebrands förklaring: att vid samtalet emellan ryttmästaren och Almroth rörande den sednares anställning säsom un derofficer, fråga icke var om någon viss Almroths skuld, utan om gäld i allmänhet, som Almroth kunde fva under sin numeranttid äsamkat sig, hvilket skulle kunna intygas af dä tillstädesvarande fanjun karen Hartman, samt att Almroth hällit sitt löfte att icke såtom underofficer förnya någon skuldförbindelse, han iklädt sig såsom numerant, Vidare att Almrotb väl medgifvit ryttmästaen att för sin fordran hos Almroth hälla sig skadeslös genom dennes beklädnadspenningar, men icke att dertill använda Almroths inqvarteringsmedel, hvilket dock ryttmästaren egenmäktigt gjort; och förmenade Almroth slutligen att egennyttig beräkning att hålla sig skadeslös för sin fordran föranledt ryttmästarens ätgärd att i sitt förvar taga assistanssedlarpe. Almroths påminnelser. kommunicerades öfversten grefve Stedingk och ryttmästaren grefve Skjöldebrand, som uti afgifne skrifter hufvudsakligen anförde: Ötversten grefve v. Stedingk, att han till upplysning om Almroths förfarande i fräga om drabantklädernas rengöring äberopade ett af öfverstelöjtnanten vid litgardet till häst F. U. Sandels meddeladt, öfversten grefve von Stedingks skrift bifogadt intyg, väsentligen äf innehåll att vid en af honom i egenskap af tjenstgörande major hällen undersökning i anledning af klagomäl utaf de 2:ne gardister, som biträdt Almroth vid drabantklädernas rengöring, att de bekommit för ringa godtgörelse derför, blifvit utrönt, att gardisterne icke erhällit det belopp, som Almroth i sin till kongl, hofkansliet inlemnade och jemväl derefter till fulla beloppet liqviderade räkning debiterat för det arbete som a? nämnde gardister verkställts, samt. att ehuru Almroth i nämnde räkning, med äberopande af en annan bifogad räkning utat handsk makaren Liljeberg, upptagit 24 rdr 22 sk. 6 rst. bko för tvättning af skinnbyxor m. m., detta arbete likväl icke var verkstäldt, likasom Almroth ej heller till Liljeberg betalt mera.än nägra riksdaler; dock hade arbetet, enligt öfverstelöjtnantens uppmaning, skett af Liljeberg, sedan han af Almroth erhällit en del af räkningens belopp. Vidare anförde ötversten grefve von Stediogk, att Almrotbs uppgift, det han, utom de ä pantlänekontoret belänade uniformspersedlarne, samtidigt ägde och ännu, dä han afskedades, inne hade andra dylika, samt. säledes icke var i saknad af erforderliga uniformspersedlar för tjenstgöringen, vore icke allenast obestyrkt, utan, enligt öfverstens tanka, af Almroth sjelf fullkomligen vederlagd, derigenom att Almroth uti sin till rädstufvurätten ingifna stat, hvaraf öfversten bifogade en afskrift, icke upptagit, förutom de pantsatta persedlarne, nägon af sädan beskaffenhet, hvilket jemväl är förhällandet beiräffande vapenrock och kappa; samt att Almroths bysättning och uniformspersedlarnes belåning tillräck ligt vittnade om bans ekonomiska obeständ; samt af ryttmästaren grefve Skiöldebrand: att han, på anförde skäl, ansett sig berättigad att till godtgörelse af sin fordran hos Almroth innehälla jemväl dennes inqvarteriogsmedel; att sanntärdigheten af Almroths uppgift om den mängd uniformspersedlar, han vid undersökningstillfället skulle bafva innehaft, msn hvarom Almroth dä ej nämnt det minsta, ai uppgifne orsaker betviflades och att ryttmästaren i allt fall ansåg Almroths förfarande att pantsätta sina oniformspersedlar olagligt och ryttmästaren hafva ägt fog att, dä anledning förekom, det ett sädant förfarande ägt rum, gecom undersökniog skaffa sig visshet derom och sedermera anmäla förbällandet för sekundehefen, yrkande: ryttmästaren ansvar ä Almroth för beskyllningen om egennyttig beräkning vid assistanssedlarnes affordrande. Häruppå hafva, i enlighet med krigsfiskalsembetets hemställan, muntliga förhör i mälet blifvit bhällne inför krigsbofrätten, och intages här nedan det väsentligaste af hvad vid berörde förhör, som förekommit under Februari och Mars mänader 1852, blifvit vidare anfördt samt dels genom parternes utsago, dels ock genom vittnesmäl upplyst, nemligen: a) Almroth hade varit kommenderad att tjenstgöra såsom befälhafvare för drabanterne vid det ifrägavarande tillfället, och, efter Almroths utsago, hade han varit serskildt kommenderad att taga hand om drabantklädernes rengöring, men efter ryttmästaren grefve Skiöldebrands förmenande skulle sädant hafva älegat Almroth till följd af förstomförmälde kommendering. Almroth har förklarat det han ej ville föra nägon talan emot pyssbemälde ryttmästare, för det denne innehällit ä Almroths lön och till 2:ne gardister, som Piträdt Almroth vid omförmälde rengöring, utbetalt fyra riksdaler. bd) Det af kronan bestädde beklädnadsbidrag, som belöpte sig för Almroth i egenskap af sergean; skulle tillfalla Altmroth, emot skyldighet för honom att hälla sig uniform, dock att medlen uppburits af. ryttmästaren grefve Skiöldebrand, semi liqvid tillhandahållit dem ät Almroth, Nägon föreskrift finnes ej, som antyder, att en underofficer vid lifgardet till bäst bör vara försedd med mera än en omgäng uniformspersedlar, hvilka dock naturligtvis böra vara i mönstergildt skick; — De af Almroth ä pant änekontoret belänade unniformspersedlarne bestodo af vapenrock, byxor och kappa, samt voro nya, men Almroth pästod att han vid ifrägakomne tid, nemligen då Almroth afskedades, haft ytterligare en mönstergild omgång ETEN RE ANA li: ot man kurnda anges höra till den ganoratlla