Aftonbladet – 8 juli 1853, sida 2

bärande egna inskriptioner (t. ex. stolt öfver det förflutna, hoppfull för det korimande — hvar annars än i England kan ett sådant valspråk med rätta och sanning ristas? — Evigt lefve vår Drottning !! c. c.), allestädes tvers öfver gatorna och från hvarje byggnad, portarne af många boningar och fönsterna deri voro smyckade som till en verklig löfhyddofest med massiva blomsterkransar, äreportar af löfmassor och blommor voro öfverallt både i de folkrikaste och afläggnaste stadsdelar uppresta, Drottaingens och Prins Aiberts namn lästes öfverallt, och om qvällarne, när gaslågorna öfver staden spredo sitt sken glänste tusentals transparenter, mest bärande uttrycken af patriotisk förtjusning och dyrkan af Englands folkeliga, Drottning; processioner genomtågade gatorna, bärande sina fanor än såsom insignier för vissa yrken, än såsom ett slags opinionsyttringar (t. ex. Billigt bröd. Inga monopolier, frihandels åe.), och hvartän man gick; måste man armbåga sig fram genom den tallösa mängden, som afskräcktes hvarken af hällregnet eller den djupa gatsmutsen, utan lik en mäktig flod böljade fram öfverallt, klädd som till en högtid ej allenast i sin bista skrud, utan ock i sitt bästa lynne och sina vackraste uttryck. Jernvägarae tillförde dagligen mera än 10,000 fremlingar, och allt som, ben hade på hundrade mils afstånd måste till Plymouth, Staden var liksom gripen af något oförklarligt förtjusningsrus. Hvad var nu väl orsaken till all denna utomordentliga rörelse, denna glada festlighet, denna sprittande extas? 3 Hedrades staden af något kungligt besök, för hvars skull man skyadade att — frivilligt! eller på nådig befallning — uppreasa sina äreporiar, till hvars möte man lät de höga personernas namnschiffer stråla i bländande ljus, till hvars ära man spände sina transparenter,