Aftonbladet – 1 juli 1853, sida 2

NAaLUtISna Ppatlaltiilets 8CSBlOon aislutades den 21 Juni. : Tredje Allmänna Reformmötet. (Forts. från Onsdagsbl.) Efter uppläs sing af denna berättelse frågade ordföranden om nägon af ledamöterna hade någo: att andraga. — Hr. Gustaf Hjerta begärde ordet. Han ansåg den skildripg af reformsakens närvårande ställning , som berättelsen innefattade, så starkt skuggal den än mäst blifva, äfven hafva så ljusa partier, att betraktandet deraf borde ingilfva goda förhoppningar för reformens framtid. Man fann nemligen, att retormvännernas bemödanden icke varit utan frukt. De hufvudgrunder, hvilka första mötet är 1849 uppställt sösom reformvännernas mäl, hade efterhand blifvit af allmänna tänkesättet ailtmer gillade; ett riksständ, bondeständet, hade anslutit sig. till dem i allt det hufvudsakligaste, ja till och med utan nägra betydliga förändringar antagit, såsom dess gemensamma tankar,, det vid andra reformmötet 1850 redigerade förslaget, och genom sin ständaktighet i yrkandet på dessas antagande af rikets ständer vid sistl. riksdag, bringat frägan derom sä längt, att det kommit under omröstning i det förstärkta konstitutionsutskottet. Då hade borgareständets nämnd, sedan det förslag som det ståndets plurslitet vidhållit, blifvit underkändt säsom kontraproposition, öfvergätt på bondeständets tankar, och blott två röster af 40 hade felats att reformförslaget blifvit antaget till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag i stället för det nu hvilande, på ständsval grundade förslag. De arbeten och uppoffringar, som detta värt förslag kostat, hafra säledes icke varit förgäives, och man bör hoppas att den stora spridningen deraf, liksom den redan torde hafva inverkat på en stor del af allmänhetens opinion, ännu ytterligare skall bidraga till utbildning af begreppen om dea för vära svenska förhällandea mest lämpliga representationsform, hvilken, uppgjord i enlighet med ett fritt samhällstillständs fordringar, i en främtid, då ständsandan vikit för upplysningen, och ständsväsendet ej längre kan dölja sina splittrande och olyckliga inflytelser, bör blifva värt älskade fosterlands. -Talaren ansäg, att för dessa glada utsigter, midt under de hotande moln, som nu irra omkring på Europas politiska horisont, man väl i första rummet hade att tacka den endrägt, som varit rådande vid de begge första reformmötena och som han khoppades äfven skulle utmärka detta möte; men så hade ock mycket bidragit dertill, detnit, den pligtkänsla, som ledi allmänna reformbestyrelsens handlingar. Han trodde sig utirycka alla upprigtiga reformvänners känsla, dä han uppmanade mötet att hembära bestyrelsens samtliga ledamöter sin: erkänsla oca sitt bifall för deras bemödanden att verka för reformens sak och sammönhälla dess anhängare. Om dessa. bemödanden icke i allt lyckats; om man sett reformsällskapen dels underläta att samlas eller sända ombud till mötena, dels upplösa sig, utan att hatva gjort nägra allvarliga ätgärder för reformsaken, så har dock bestyrelsen varit och förblifvit den trogen och gifvit landet ett exempel af pligtkänsla och fast vilja, som bör bära goda frukter i framtiden. Han begärde att ordföranden ville inhemta mötets bifall till en framställning om reformväpnpernas tacksamhet för .bestyrelsens handlingssätt. Paul Andersson biträdde denna begäran och förenade dermed en fräga, om ej bestyrelsen kunde fortfara i sitt uppdrag; hvari många röster instämde. Ordföranden förklarade bestyrelsen mötets erkänsla, för hvilken förklaring assessor Dahlgren å bestyrelsens vägnar tackade; eriarande om de svårigheter, som reformen haft att bekämpa, samt de obehag och anfall den rönt; men han uttryckte hoppet att reformens sak skulle vinna mera lif, dä allmänheten blef mera upplyst om dess sanna betydelse. Ordföranden tillfrågade derefter de närvarande om de hade nägot att föreslå eller andraga. Hr Hjerta förmodade att de tillstädeskomne, ehuru fåtalige, icke skulle ätskiljas utan att hafva samtalat om ämnen, som päkallade reformvännernas uppmärksamhet. Han hoppades, att reformens vänner aldrig skulle frånträda de stora, tidsenliga och på sanna, rättvisa grunder hvilande prin2iper, hvilka de hittills visat sig bylla. Han betviflade icke att dessa redan vunnit så pass sympatier hos nationen, att de skola gå snarare fram till allmänt erkännande, än att behötva vika för enskilda ståndsoch klass-intressens halsstarriga motstånd. Men han borde ej dölja, att man förebrätt reformföreningarne ett alltför ensidigt vidbällande af sina meningar, och det säkert skulle klandras, om mötet ej egnade nägon uppmärksamhet åt det hvilande förslaget till ny riksdagsordning, hvilket, upprättadt på ständs-grund, likväl at mänga föregifves vara ett steg framät, och inoebära garantier och stora förbättringar. Han trodde väl, att detta af adeln och presteständet, medelst några röster af borgareständets nämnd, genomdrifna förslag, snarare var ett steg bakåt; men han ville dock föreslå, ait man mätte inläta sig i en granskning; icke. utsträckt till förslagets detaljer, hvilket hvarken behöfdes för att deröfver stadga ett omdöme, eller af tiden medgafs, men en granskning af de hutvudgrunder, hvarpå den så mycket lofordade utvidgningen af valoch representations-rä ten skulle hvila, sant af de resultater hvartill man skulle komma genom en sådan förstärkning med en det andra klasselementer, som försläget åsyftar att gifva ät den gamla ständsrepresentationen. Han begärde proposition huruvida mötet ville ingä i en granskning af nämnde förslags principer, på det man sedan må kunna förklara huruvida man skulle vilja ansluta sig till detsamma eller icke. Hr Dahlgren tillstyrkte den föreslagna granskningen, på det man mätte tillbakavisa de förebräelser, som eljest skulle riktas mot mötet. Hr Ohr förenade sig med hr Hjerta. Han ansäg väl, att sedan Örebro-förslaget blifvit uppgjordt och funnit sympatier man ej borde afvika ifrän att hafva det till sitt mäl; men han trodde att man ej borde envisas att alldeles vägra anslutaing till hvarje annat, i fall ett sädant kunde Jeda till samma mäl, genom en lättare vunnen öfvergäng. Granskningen af det utaf grefve Lagerbjelke uppgjorda och nu hvilande förslaget skulle kunna visa, huruvida det vore af sådan beskaffenhet, eller om det vore ett steg tillbaka. 5 Paul Andersson trodde att folket icke önskade nägot annat representationsförslag, än ett som var byggdt på Örebro-förslagets grunder. Hans uppdrag var-att förklara, att det af bondeständet antagna, p SORTERS MYE SIDA LAOIETENT SEGER SIST SAVRRA SLINE ET ELTAETE NANTES LE