Aftonbladet – 30 juni 1853, sida 3

sig eller en fristående, temligen reslig silfverbladig Protea argentea uppsköts Till gräsmatta fanns intet spår, allestädes framstack den torra, förbrända, rödaktigt sandgrusiga marken, och först längre upp emot bergens nakua och branta sidor, der de oftare förekommande molnen och dimmorna breda sig, frambragte den ymnigare fuktigheten större växtrikedom, och der sällade: sig flera individer af nyssnämnda Protea tillhopa till blågrå skogar af ett helt kuriöst och egendomligt utseende. Först när jag pawserat åsen, hvarmedelåt de båda bergen sammanhänga, och hvarifrån man njäter en ganska förtjuBande utsigt öfver den nedanför liggande staden och hamnen, samt började att nedstiga till slätten och dalen, som på andra sidan bredde sig mot hafsstranden; syntes trakten mera angenäm af lummiga lundar, som radade sig utefter ett par bäckrännilar från de höga bergen. En alldeles förträfflig väg förer hit från stadens södra gräns och vänder här dit: tillbaka; slingrande sig längs kusten förbi Green Point, der, såsom ofvan nämnts, fyrtoraet är beläget, och inkommer ånyo i stadens vestra sida. Jag följde denna väg, och ehuru dagens utomordentliga värme, i. förening med vägens förskräckliga längd tillsammans: bidrogo att framkalla ymniga svettfloder och stor trötthet, belönades jag dock både genom rika insamlingar af Capflorans sköna ljungarter och andra ika praktfulla vexter, som genom en följd af de mest storarade utsigter. Ty vägen är här anlsgd påafsatserna af de brant nog i hafvet nedstupande! ergsidorna och likasom hänger öfver den! oroliga vattenspegeln, hvars häftiga bränningar dånande bryta sig der nere mot strandens! slippor, och derjemte slingrar sig genom fleraldiga af dessa täcka villor (särdeles ju närmare man kommer stadea), der de rika njuta