Aftonbladet – 30 juni 1853, sida 3

finner sig; så uppstå häraf ständiga moln oeh dimmor, som lägra sig på bergens hjessor och sidor, oeh hvarur ofta vindstötar frambryta, hvilka ej sällan, synnerligast fordom, då farfartygen ej så allmänt voro försedde med jernkettingar till sina ankaren,drefvo skeppen, om ej på grund, åtminstone ut till sjös. De engelska örlogsmännen hafva derföre utvalt till gin stät:on en liten vik, Simonsbay, i den öster om. Goda. Hoppsuddenssmalahalföliggande djupa och breda False Bay, och finna der en ytterst säker hamn, Vi hitkommo. just i brytningen af nyssnämnde ärstider. Största delen af dagarne var oändligen vacker; en klar himmel; biott en något för mycket brännande sol, som gjorde exkursionerna ylterst mödosamma. Men ett par dagar nedforsade strida regnskurar, såsom hade vinter redan inträdt,. och de flesta dagarne insvepte Taffelberget sig i sin molnhätta, så att jag först två dagar före afseglingen -kunde bestiga detsamma. Sedan jag nu helt flygtigt meddelat det hufvudsakligaste jag har att förmäla om Capstaden, vill jag redogöra för mina utflygter till bergen i stadens närhet, till Stellenbosch, Simonstown och Constantia, för att derigenom litet fullständigare sätta mig i tillfille att skildra dena lilla del af kolomien, med hvilken jag varit lycklig att få göra bekantskap. Mitt första besök i:stadens omgifningar skedde till dalen mellan Taffeloch Lejonbergen. Det var en söndag, och här och der fann jag mig åtföjd af smärre partier, som vandrade ut med sina matkorgar att tillbringa den vackra dagen i det gröna. Och lång väg måste dei sanning gå, för att påträffa en skuggrik, sval plats. Alla backar, särdeles sluttningarne af de tvenne nyeswämnda bergen, betäcktes utesiutande af täta, små stickande buskmassor, mellan hvilka här och der en låg ört gömde