Aftonbladet – 29 juni 1853, sida 3

in i hamnen, och gom posten samma dag af. gick till Europa, begagnade jag tillfället att di öfversända min berättelse om seglandet frår Singapore till Goda Hoppsudden. Det var, den 9 April, en af de vackraste dagar, man kan njuta i dessa herrliga trakter: och i det bländande solskenet aftecknade sig mot den rena djupblå skyn en den märkvärdigaste tafla af den framför oss liggande Capstaden, med dess mur af gigantiska berg bakom sig. Midt i fonden, högt upp mot himlahvalfvet, reste sig det allbekanta, märkvärdig: Taffelberget (3500 fot högt), jemnt ofvantill som en vågbalk och med brant nedstupande. af horisontella hvarf strecktecknade, grå, nakna, dystra sidor. Till venster (i norr) höjer det föga lägre Djelfvulsberget sin spetsiga bjessa, äfven den kal, grå och liksom förtorkad; och till höger (i söder), närmast på andra sidan om Taffelbergets sluttning, upptornar Lejonberget sitt hufvud, som genom sins ännu tydligare framträdande horizontella lager ser ut som ett med flit uppstapladt. ättekummel, hvars nedersta platå sträcker sig ut emot hafsstrandern som en hög ås, slutande i en reslig backe, på hvars spets står en telegraf, och hvarifrån landet, först skarpt sluttande, sedan platt utbredt till en vidsträckt slätt, skjuter ut i hafvet en udde, derifrån Capstadens fyrtorn om qvällarne utsänder sitt strålande, varnande sken. Detta är den. bergmassa, som, väldig och formrik, reser sig i förgrunden. . Dessa trenne skyhöga berg innesluta. följaktligen från landsidan ett halfcirkelformigt tomrum, hvars sluttande sidor, närmast de kala, tvärbrant stupande bergsidorna, lysa gråblå utaf skogar af den resliga Protea argentea,j lägre ned antaga en grönare, täckare fysioromi af de planterade barrskogslundarne, och ännu närmare fram få ett mera vönligt utseende af de smånättaste trädgårdar och vinodlingar, tills sist öfver den plattare strandremsan den vackra staden radar sina hus och tempel. Till venster om staden, på andra sidan om Djefvulsberget, breder sig en nästan oöfv ig.