Aftonbladet – 27 juni 1853, sida 3

Redan långt innan den grekiska och romerska bild ningens slutliga undergång, började denna bildnin; att undergräfvas i sina djupaste grundvalar af filoso fer are; som förbisågo vigten af en rätt har sitä den fysiska och andliga upptföstrar Läksron Galevus fövn sig, bland andra, foranläte att uppträda mot dessa tendenser. Men det var förs genom kristendomens införande som bandet mel lan kropp och själ fullständigt slets. Uppträdande sä skarp opposition mot hedendomens naturdyrkan blef kristna kyrkan fientlig äfven mot de goda sidor na af den hedniska bildningen. Snart ansägs krop pen såsom ingentiog annat än en syndens och djef ulens boning; och dess marterande var högsta för jenst. Sädana äsigter kände icke vara egnade at ka omtankan om den fysiska uppfostran. Dertil som att kristendomen bekände sig — hvad den ock un der läng tid var — som den fattiges religion; och emeda den tillika inom sitt sköte värdade den bildning, som ur der medeltidens mörker ännu fanns qvar, sä kom ät ven bildningen att bo under samma tak med fattigaomen Snartlärde emellertid bäde kyrka och stat att uppskatt bildningens värde; och under bädas täflan om beständ upphäfde sig de högsta bildningsanstalterna, univer siteterna, till en ssmhällsmakt, hvilken än medlad mellan stridande päfvar, än mellan regenter ol upproriska undersäter o. s. v. Med korporationens mak kom äfven, gynnadt af tidernas rähet, korporationer förderf samt spridde sig med fart ned igenom hel läroverksskalan; och när makten slutligen blet bru ten, äterstod förderfvet ensamt. Sedan de allraräast tiderna af en ytterlig sedelöshet, slagsmäl, mord m m. försvunnit, qvarstod ännu alltid mer och mindr af snusk och burschbenleben, i hvilket läroverken på alla grader desto mer fördjupade sig, ju mer sjelfv: studiernas beskaffenhet söndrade dem frön lifvet. Si ungefärligen förestaller jag mig att skolan kommi satt sjunka till det djup af otrefnad, ur hvilket ho nu häller pä att lyfta sig. Hvad bafva vi dä nu att begära och hoppas ? — Läton oss vara blygsamma i fordringar: må vi icke ett ögon blick tala om Greklands tempel och lunder och por tiker; mä vi utan knot sakna företräden, som funno för 20 sekler tillbaka; men må vi dock ätminston; oftra en skärf, för att dermed tvätta skolan ren oci för att bereda vära arma skolbarn en smula frisk luft j