Aftonbladet – 27 juni 1853, sida 3

eti ifrågavarande köp och öfverlåtelse påtaglii egt rum för att skydda svaranden Bäfverman mn förlust af Malmbe; äckningar nt för m in ch ondra tfästetser Min bergs borgenärer onedersägligen Blifvit tidende; likvär och då vid omtristade köpeafhandlingarnes ingående sam! öf erlätelserna af Malmbergs tillgångar denne sednare egt laglig rätt att om egendomen förfoga, samt köpet och afhandlingarne blifvit ej mindre af vittnen till riktigheten styrkte än af säljare och köpare vidare under rättegången erkända samt Bäfverman genast efter kö pet af egendomen satt sig i besittning och dessutom med afhandlingen röramde lösegendomen förfarits i öfverensstämmelse med kongl. förordningen den 20 November 1845, ansåg rådstufvurätten sig icke kunna ålägga svaranden Bäfverman hvarken återbäring af hvad hor sig tillkandlat och af Malmbergs tillgångar fått sig öfverlåtet ej eller vidare redovisning derför, utan måst rådstufvurätten vid jemförelse af 1 kap. 1 och 2 S5 handelsbalken förklara de klandrade köpen med öfverlåtelserna för fast ståndande och i följd derof lemna käromålet utan afseende. Det skulle således, enligt rädstufvurättens bäruti uttalade lagtolkning, verkligen stä sä ilia till med vir lagstiftning, att, ehuru en part inför demstol ädags lagt, att han lidit ex rättskränkning domstolen likv i af uttryckliga lagbud vore förhindrad, att för denna rättskränkning skaffa honom upprättelse ! ! Vidare få vi förete ett protokoll, hållet vid ett s. k. sammanträde med Malmbergs borgenärer, deref inhemtas, bland annat, att berörde sammanträde bevistats endast at Malmberg, häradshöfdingen Hessle, gode männen i konkursen samt en (summa ep) bergenär, Emanuel Nilssons i Aspberg ombud; att häradsb. och ridd. Hessle, genast vid sammanträdets börjar, utan tvifvel för att dermed få deltaga uti och bestämma utgängen af besluten, ä Bäfvermans vägnar anmält en fordran i Malmbergs bo, stor 75,626 rår 2 sk. 1 r. riksgäld, enligt afilemnäd promemoria oakradt, såsom förut är nämndt Bäfverman blifvit istaten uppgifven säsom gäldenär och icke säsom fordringsegare, samt att, bland de beslut, som vid tillfallet fattades, var fö!jande, hvilket innefattas uti det tid sammanträdet förda protokollets 3 så lydande: Beträffande underhöll för gäldenären och bans familj, så afstod gäldenären frän allt anspråk på sädant, mot vilkor, att tillsvidare få vara på fri fot, äfven atom staden. Att lkväl yrkande emot Malmberg, det han mätte förklaras skyldig att, säsom bedräglig gäldenär, träda i häkte blifrit bos rädstufvurätten väckt, visar sig af bilagde skriftliga anförande utaf Bromö bruks intressenters ombud, hvilket anförande innefattar giltiga af oss här ofvan till en del antydda skäl för bifall till berörde yrkande. Att detsamma emellertid icke blifvit bifallet, om det ens, bvarom vi sakna kännedom, ånnu blifvit pröfvadt, är oss alltförväl bekant deraf, ått Malmberg ständigt. vistats och äpnu vistas på fri fot. Han har ock på ett med bans öfriga handlingssätt fullt öfverensstämmande sätt profiterat af sin perfonliga frihet. Han har nemligen uppehållit sig här i Stockholm och i synbar visshet om, att han, åtminstone tillsvidare, kunde le i mjugg ät sina härvarande kreditorers billiga förtrytelse, intör derav l åsyn uppträdt med en viss :anspräksfull och hans ställsing föga tillständig elegans. Sä har han exempell vis ofta visat sig ä de förnämsta och dyraste platI serne ä kongl. teatern och andra offentliga ställen I för förlustelser — ja! ban bar tili och med, hvilket kan synas otroligt, men likväl är bevisligt, här afslutat affärer till belopp af tusentals riksdaler. ! De fakta vi stlunda framlagt, tala tillrackligt för sig sjelfva, utan alla kommentarier. Vi kunna dock ej undertrycka ett par frägor, som sjelfmant framIställa sig: Om så uppenbara bedrägerier och ett sä löppet hän emot fordrivgsegare, som dem Malmberg och konsorter genom sina ofvan anförda beteenden lådagalagt, skulle kunna strafflöst ega rum och blifvx ållmännare; buru skulle det väl då snart nog komma att stä till med förtroendet man och man emellan? Skul!e väl under sädsna törbällanden krediten kunna öpprätthällas, eller skulle den icke deremot helt och hsilet undergräfvas och med dess fall näringarnes beständ göras omöjligt? Och om såsom fallet i ofvannämnde måtto varit J med hr häradshöfdingen och riddaren Hessle, sjelfra lagens handbafvare företaga sig att verksamt understödja lagarnes eluderande; skall icke dä snart nog saktninger. för lagarne och lagskipningen undergräfyas, och, med upphörandet af denna aktning, Ssambällets beständ göras omöjligt? I At ofvan anförda skäl och då vär rätt blifvit på det högsta förnärmad derigenom, att handlanden Bäfverman och en del andre Malmbergs fordringsegare I blifvit, med uteslutande af oss och andre, i sista stund före Malmbergs föregifna obeständ, godtgjorda för sina fordripgar; samt det icke fiones förhoppning, att, utan högte myndigbets ätgärd, i eoa eller andra afseendet vinna utredning af förhällanderna hos rädstufvurätten i Boräs, få vi vördsammast hos Jjustitiekanslers-embetet anhålla, det justitiekanslers-embetet täcktes frän I bemaålde rädstufvurätt, som ännu icke meddelat dom uti ifrägavarande konkursmäl, infordra protokollen i samma mål och dermed sammanhang egande ofvanvannämnde ärenden, samt efter deraf inhemtade närI mare upplysningar, vidtaga de ätgärder som kunna anses erforderliga för beredande af rättelser uti hvad ) Malmberg, Bäfverman, Hessle, eller annan enskild person eller vederbörande äklagare eller domare i sagde mäl och ärenden befinnas hafva olagligen ätgjort, eller der det lagligen bordt göras underlätit. (Slutet följer.)