Aftonbladet – 25 juni 1853, sida 2

prakt, storhet och underbarhet, icke blott till antasien, utan äfven till förståndet och eftertankan allt detta är, så kam dock icke dem nyktra besinnisgen till fullo bär igenfinna originalerna till poesiens förgudamde målningar. För mig särskildt blef denna promenad bedröfligt minnesvärd. Dagen var nemligen odrägligt het; solen sken med en värme af 350 C, i skuggan. Jag tyckte derföreatt det skulle kännas svalkande och uppfriskande att vid vadandet öfver korallrefven — ty vattnet hade då ännu icke helt och hållet utfallit och lemnat dem torra — göra mig så lätt ekiperad som möjligt. Jag framskred således märs nog i adsamitisk oskuld (hvad drögten beträffar) och fröjdade mig åt vågens och fläktarnes förenade behag. Men knappast hade jag efter några timmars sådan vandring återvändt om bord, förr än jag fann min kropp till stor del uppbränd och huden full af blåsor; feberkänningar inställde sig, och för nära en vecka måste jag hålla mig vid sängen, urståndsatt att röra någon af mina svidande lemmar. Keelingöarne äro ej obebodda. Dit anlände för ungefär 30 år sedan en engelsman, kapten Ross, och han har nu bosatt sig härstädes, hitkallat några medbjelpare och sin familj, samt drifver med ångmaschin en ej obetydlig kokosoljefabrik, hvars. produkter han fyra gånger om året förer på en sin skonert till Batavia, derifrån återbemtande sina förnödenhetsvaror, men isynnerhet matjord till befordrande af sitt lilla rikes kultur och förbättring. . Denna lilla koloni med dess arbetare utgör nu en menniskohop af 300 personer, -som bo i en titen köpingelik samhällighet på en af de siörre holmarne, och der lefva ett visserligen enformigt och afstängdt, men dock på det hela taget förmöjsamt och lyckligt lif. Malsjernas hyddor voro lika alla infödingarsi vi förui sett3 engelsmännens rymligare, beqvämare och sayggare, samt omgifne af små trädgårdsanläggningar, som åt hela bussamlingen gaf em rätt treflig och angenäm karakter. Några brunnar funnos, hvarur vi hemtade en massa vatten för fcegattens behof; svin, höns ech några