Aftonbladet – 25 juni 1853, sida 2

såsom här, en sträcka af mer än I svenska mil i längd, en liten smal jordremsa — ty breddea hos alla dylika atollholmar uppgår sällan till öfver en ha!f mil — fulivuxen af den tätaste palmskog, hvaruti blandar sig ett och annat främmande träd, men icke finna marken tickt af några blommor eller af något grönt, blott af söndergrusade större eller minire korallfragmenter. Man tänker ovilkorligen på en sminkad skörhet, gom på afstånd presenterar en vacker tafla, men sedd nära är föga fager. Detia för naturhistorikern intressanta faktum — ty under vissa förhållanden xan äfven fattigdomen blifva istressant — blir det så mycket mera, då han söker etter ursprunget till de lefvande varelser, som uppstigit, slagit rot och nu blomstra på en uppenbart för dem främmande kust, och han då ser, att allt hvad här finnes kommit från öar så aflägsna, som Sumatra och Java, men ej direkt, utan, såsom Darwin redan sinnrikt bevisat, på den långa omvägen från Nya Holland, dit först den ena och hvarifrån sedan den andra monsunen drifvit dem. Här är ej stället att närmare ingå på detta kapitel; må det vara a0g att hafva antydt huru växtlifvet kan fortvara och hvilka medel det använder att fortlefva och fortplantas, då frön hit nppenbarlisen kunnat föras flera tusende mil af oceaaens vågor, i hvilka de med bibehållen lifskraft slumrat kaaske i åratal. Men om de vegetativa alstren ej voro i afseende på artantal rika, så voro det deremot särdeles de lägre sjödjuren, såsom snäckor, koraller och blötdjur. Då jag skulle passera öfver korallrefvet från de ena öarna till de andra, hade jag godt tillfälle stt stanna och blicka ned på de under, som hafvet hade gömda. Väl undrar jag icke på, att persoaer, begåfvade med ex synnerlig poetisk imag nationskraft, kunnat i häpnaden öfver alla 1essa herrligheter utbrista i de mest glödande atgjutelser om fåslott i djupet, om lysande blommor och strålande stjernor m. 1. d. Men sanningen fordrar dock det medgifvandet, utt ehuru skönt, ehuru talande med all sin