Aftonbladet – 25 juni 1853, sida 2

fn RR RR — RS mr med Karolinerna och Marianerna, och skiljer sig från den förstnämnde, utoma 1 mycket annat, genom den fullkomliga obekantskapen med tabu och ava, i hvars sednare ställe de tugga betel, ett bruk, som visar deras anslutenhet till Ostindiens malajer. På grund af dessa oeh andra hufvudolikheter har man redan länge delat Oceanien i följande fyra hufvuddelar: 1) Polynesien, innefattande de östra grupperna, tabu-folken så att säga, ända till och med Vänskapsöarne; 2) Mikronesien eller det nordliga Oceanien, der den andra afdelningen af den brunt kopparfärgade stammen, som ej känner till tabu, lefver; 3) Malasien eller alla Ostindiens stora öar, malajernas hemvist nu för tiden, och 4) Melanesien, eller Bydöstra Oceanien, med Nya Holland och dess närliggande ögrupp der ännu i dag den andra stora, svarta hufvudstammen befinner sig. Jag har i det föregående varit i tillfälle att korteligen skildra Polynesiens folk, sådana jag sett dem på Sandwichsöarne, Taheiti och Fua. De egde alla redan före europåernas ankorast ordnade samhällsförhållanden, skiljda kaster med bestämda företrädesrättigheter, fixerade sedereglor och häfdvunna religionsceremonier, och i alla dessa förhållanden hafva de utiårhundraden fortfarit att befinna sig. Sedan en ny religion blifvit för dem predikad och nya samhällsidder för dem bekantgjorda, hafva de alla derutinnan ådagalagt framsteg, som mer än något annat talar för de höga själsanlag, hvaraf de äro i besittning oeh hvilkas utveckling dagligen försiggår. Till det yttre hafva vi sett dem ega framför de andra öboerna nära nog samma företräde; resliga, symetriskt sköna kroppsformer, väl afpassade efter den storartade natur, midt ibland hvilken de som oftast uppslagit sina boningar. Mikronesien utgöres af en lång kedja öar, hvilka ej erbjuda sins emellan samma i ögonen fallande öfverensstämmelse, kom den, hvilken uppenbarar sig öfver hela Polynesien; språket, sederna och styrelseformerna äro här mera vexlande, Det yttre antyder dock deras