Aftonbladet – 18 juni 1853, sida 3

ver axeln liggande svigtig stake i stora flätade korgar transporterade frukter och viktualier af alla slag, och detta på afstånd, som föreföllo nästan otroliga. Den andra märkbara egenskapen var deras höflighet; man kunde nästan aldrig möta någon som ej ödmjukt helsade, ja till och med vände ryggen ull, derigenom uttryckande sig ej fullt värdig att se den hvite i ansigtet! Om karlarne ej i yttre utseende kunde jemföras med de folkslag jag förut sett i Oceanien, så gällde detta ännu mera om qvinnorna. De voro, i allmänhet taget, småväxta, med särdeles afskräckande anletsdrag och klumpiga, lunsiga former och fasoner. Deras vanliga klädedrägt bestod af ett kring nedre delen af kroppen svept tygstycke, men icke så egendomligt, nätt och pittoreskt, som på Luzon, samt en liten tunn tröja. För blommor i håret syntes de mycket passionerade. Af betel stod munnen ständigt rödfradgånde, och hvsarhelst de framgingo, tecknade den blodfärgade saliven på ett föga behagligt sätt derag spår, likasom deras tänder tydligt buro spår af den med beteln blandade kalkens härjningar. I intellektuellt hömseende står malajen ej högt. Mycket litet göres ock för honom i detta afseende. Deremot äro de allmänt använda såsom tregne och flinke tjenare, ehuru noggrann varsamhet lärer vara af nöden att bilda dem till vederbörlig snygghet och vaksamhet. Jag vill ej längre trötta dig med någon vidlyftigare beskrifning af Batavia, utan öfvergår till att i korthet skildra mitt vistande der och tillika meddela några allmännare underrättelser om Java. Jag medförde, såsom jag redan nämnt, ett introduktionsbref till en tysk köpman i Batavia, hr E. Bising; och då han hörde och