Aftonbladet – 18 juni 1853, sida 3

menad bekanta i sina ekipager mötas; och i lätta kläder, som göra den ännu märkbara hettan mindre besvärande, herrarne i sommarjackor och fruntimren i luftiga blomsterprydda drägter med bara hufvuden, spatserar man några slag på promenadplatserna, gifver och emottager aftonbjudningar, utbyter dagens on dit och åker hem till middagen. Detär snart full qväll; men den aldrabehaghgaste, den svalaste och friskaste luft, mättad af blomsterångor, lockar att njuta sf stjernhimmelns prakt utom hus. Tebordet ordnas i verandan; sällskapet gungar der i sina beqväma stolar eller halfligger i softorna, och man öfverlemnar sig efter godtfinnande åt konversationens liflighet eller åt sjelfmeditationens inlullande behag. Sent skiljes man åt och söker en efterlängtad hvila efter dagens ansträngninar. : Detta lif är emeliertid mera förslappande och enformigt, än någon tror, Familjen är aldrig fulltalig, annat än vid måltidstimmarne och under hvilans stunder; och -derföre -röjes aldrig någon lifiig sällskaplighet i dessa kretsar. Ty när man är utom kontoret, vill och behöfver man blott äta, gäspa och hvila. De europeiska familjerna hafva ytterst få beröringspunkter sins emellan, och blott få hafva dessutom sina familjer här. Hvar och en kommer hit blott i akt och mening att samla en förmögenhet, att dermed om 3 till 4 år återvända till Europa och der njuta frukten af sina ansträngningar och uppoffringar. Derföre bryr man sig i allmänhet icke om att inrätta något på stadigvarande rätt treflig fot. Man märker snart, att allt, huru präktigt och komfortabelt det ser ut, blott är temporärt, provisoriskt. På offertliga nöjen är märkbar brist. En teater finnes väl; men hvad der presteras, kan svårligen tillfredsställa dem, som i sitt hemland sett bättre. Reunioner för gemensam glädje