setts RTR vill nedsätta sig, måste ställa en såsom fullt vederhäftig erkänd och antagen borgesman, som ansvarar för att den inflyttande kinesen skall betala sina kronoutskylder ordentligt och uppföra sig lagenligt och ärligt, och som föroligtar sig att i händelse af klientens sjukdom eller fattigdom underhålla och vårda honom samt besörja hans hemresa, om han skulle vilja eller nödgas lemna landet. I denna stadsdel var jag en gång vittne till ett upptåg, som mycket skulle intresserat mig, om jag sett det fullständigare och såsom det lärer utföraz i moderlandet. Då jag en dag inkom till Batavia, fann jag det nästan omöjligt att erhålla någon vagn för att bringa mig ut till en villa, dit jag ärnade begifva mig. Det var nemligen, sade man mig, denna dag kinesernas nyårsdag, då de kuska väldigen omkring. Då jag sednare omsider lyckades erhålla ett fordon och passerade den kinesiska stadsdelen, var det med möda jag kunde komma fram på gatorna, så barrikaderade voro de af pappershögar, än långa remsor, än strutar, men alltid förgyllda, och annat otyg, som man dagen i ända lät uppgå i fladdrande lågor. Man marscherade genom qvarteren i stora processioner, under det att den som gick i spetsen vanligen var maskerad med en ofantlig och vidunderlig pappsattrapp, föregtällarde stundom en grip, men mest en drake eller en orm. Dessutom transporterade man sednare på qvällen uti en särdeles lång procession af flera hundrade deltagare en bisklig orm af papp, vidunderligt utmålad med de grufligaste och bjertaste färger och genom någon meksnism slingrande sig i häftiga vågrörelser, och slängande hit och dit sitt rysliga afskräckande gap. Allt detta utfördes under den mest sönderslitande musik såväl af gnällande och bölande instrumenter och gongonger, som af gällt ljudande stru