EV NYDETAM GIL Man, OVUKCA 1 Manga ar varit verk ställande direktör, måtte lemna upplysning om ställ. ningar och förhällander inom försörjningsinrättnin Hr Wertmiller uppgaf att han visserligen i mång: Jår varit verkställande direktör, men att boktryckarer -Berg hufvudsakligen varit den hvilken haft bestyi med försörjningshuset, Hr Berg berättade att Löfgren förut och i mänga är, varit våldsam och tillställt gräl. Såväl Anders. sons bäda företrädare, vaktmästarne Rosån först och tl Molin sedermera, hade liksom Andersson flera gån-jger anfört klagomäl deröfver att Löfgren varit uppalstudsig. Hr Berg hade på den fordne polismästaren ) Bergmans befallning låtit stänga Löfgren inne. T. fi. , Polismästaren frägade derefter om direktörerne lem. nat Andersson tillåtelse att piska försörjningshjonen, och derpå svarade hr Berg att sedan polismästarne YI Bergman äfvensom Sträle tillåtit prygling, hade :J Andersson af Berg visserligen erhållit tillåtelse att -Åslå, men försigtigta. Hr Wertmällter fick derefter ort)det och förklarade att han befallt Anderson att piska hjonen, emedan hr ryttmästaren ansett det vara nödvändigt att handgripligen gå till väga, för att vid1 makthälla ordningen inom försörjningshuset. Äfven linom fattighuset begagnas pryglingssystemet, och säå, dant vore, säsom hr ryttmästaren i de mest bestämda rJordalag uttryckte sig, på hans befallning i egenskap af verkställande direktör. Särskildt hade hr ryttmästaren lemnat tillätelse ät Andersson att piska ILöfgren i händelse hon ej höll sig istyr. Andersson hemtade efter denna förklaring mod, och pästod Jatt polismästarne Bergman, Sträle och De Marå skulle till honom ha yttrat: hvad är Andersson för en — som icke kan piska en käring,. Nu först päropades de bjon hvilka hafva sin sängplats och varit närvarande uti det rum hvarest sjelflva misshandlingen föröfvades. Men anmärkningslvärdt nog börjades detta förhör med undersökninIgen om hvad uppförande Löfgren förut iaktagit emot vaktmästaren och kamrater. Gustaf Bagge, samma person hvilken efter misshandlingen, på Anderssons befallning nedfört och Juti bagarestugan bevakat Löfgren och som icke hördes vid första polisförhöret, blef nu förekallad. Efter en längre inledning om Löfgrens fysik m. m. började Bagge, som uppgaf sig hafva varit tillsyningsman wid baracken, att förtälja, huruledes stryk icke bjelpte att tysta munnen på Löfgren om hon blifvit uppretad. Den fordne vaktmästaren vid baracken Berglund hade för flere är sedan dugtigt piskat Löfgren med en karbas, men det hade icke bjelpt. Om uppträdet nere i förstugan hade Bagge sig icke synnerligen bekant, men han hade väl hört oväsende der nere. Löfgren hade tyst och stilla gätt upp i sitt rum, hvilket varit beläget vägg i vägg med det hvilket vittnet bebodde. Då Bagge haft sin säng endast skiljd medelst en tunn dörr från Löfgrens sängplats, så hade han noga hört hvad som passerat. Utan att Löfgren, uppkommen i sitt rum genom oljud gitvit ringaste anledning till misshandlingen, hade vaktmästaren kommit uppspringande och, under yttrande att hon länge nog retat honom, börjat pryglingen. Löfgren hade icke gifvit ett ljud ifrån sig, hvarföre vaktmästaren efter ati hafva hemtat någon hvila ä nyo börjat slå henne. Då Löfgren under den förnyade pryglingen icke uppgifvit nägra klagorop, hade vaktmästaren, efter att nägon stund äter ha hvilat sig, utropat du tiger — och derföre ska du för din sturskhet ha mer, hvarefter pryglingen för tredje gängen börjat. Vaktmästaren hade derefter bultat i dörren och anbefallt 2:ne dugtiga karlar genast inkomma, och sedan Bagge och orgeltramparen Holm inkommit, hade de på vaktmästarens befallning nedforslat den misshandlade krymplingen till bagarestugan. Andersson hade befallt Bagge att bevaka Löfgren så att hon icke skulle komma ut, men säsom förut omnämndt är lyckades det Löfgren att kräla sig fram — till polisen. Under det Bagge af Andersson emottog befallning att stänga in Löfgren, var hon redan på väg ut åt staden. Bagge tillfrägad om han förut sett att Löfgren blifvit piskad af Andersson, svarade: jo 2:ne gånger och det rätt bastant, men se då hölls hon sedermera instängd och bevakad. På särskild framställd fräga förklarade Bagge att Löfgren, om hon icke blifver uppretad, är mycket stilla och tyst. Försörjningshjonen Carin Göransson, Carin Lindgren och Ehrngren m. fl., hvilka legat i samma rum der pryglingen egde rum, afgäfvo enahanda berättelse som Bagge, ehuru.de sade sig hafva varit sä rädda att de vändt ansigtet mot väggen för att ej se exekutionen. Vaktmästaren hade flera gänger under de tre pryglingarne yttrat: du ska nu ha hvad du så länge väntat på., Sedan Löfgren yttrat: här står en 60 ärs gammal qvinna som nyligen fätt stryk,, framropades försörjningshjonet Wigelius. Den älderstigna gumman uppgaf att då hon en söndagsmiddag till Anderssons hustru yttrat soppan är så dålig och klen,, hade Anlersson strax derefter kommit uppspringande i rummet, och under det den 60-äriga gumman förtärde sin middagsmäåltid, tilldelat henne två örfilar. Nu blef Andersson uppfordrad om att uppgifva hvad slags tillhygge han vid pryglingen begagnat, och förevisade en 1!, aln lång senkarbas, synbarligen fliigt begagnad emedan den var temligen sliten och rökt efter ryggen. Löfgren pästodatt Andersson begagnat ett spanskt ör med blykula i ändan, men Andersson bedyrade utt han icke egde annat tillhygge än det nu föreviade. Detta tuktoinstrument hade han erhållit af raktmästaren Holmberg vid Maria fattighus, hvilken natt tillgång på dylika pjeser och lemnat en sädan ;t Andersson. Sedan förhöret nu ansågs slutadt, begärde hr t. f. polismästaren upplysning om mathällningen. Hr Berg ippgaf att underhållet indelades i 3:ne kategorier. Nägra erhålla till frukost för 2 sk., till midd.:g en portion soppa för 2 sk., en bit sofvel 2 sk. och bröd ör 1 sk., till qväll 2 sk.; summa 9 sk. Öfriga i män af förmäga att arbeta (eller försörja sig med bettlande?) erhälla mat för 5 sk. om dagen, och en del endast för 3 sk. Tillfrägad hvad mat som bestäs, svarade Andersjon, att ibland serveras med kött, fisk, mjölk och kallkål. Har ni fätt reelt kött? frågade hr polismätaren, vändande sig till de närvarande10 bjonen. Ja, Gud bevars, svarade de; det har väl varit liet segt, men hr vaktmästarn rär väl ej derföre, illade ätskilliga. Löfgren reste sig derefter upp och itropade: Hur kunna ni tala om kött, som aldrig vå länge sett en reel köttbit, utan endast 3 tunnor kämd strömming, som Andersson fått till skänks för utt skicka ät landet; men vi fingo äta upp strömminsen sä längt den räckte. Andersson bedyrade att an gaf bjonen god mat, och direktörerne Berg och Wertmäller ansägo sig böra upplysa, att det är icke neningen med försörjningen att föda alla, utan enlast bjelpa dem så pass att de kunna uppehälla ifvet. v , Undersökningen angäende misshandlingen skulle nu ill rädstufvurätten remitteras. Det rum, hvaruti Löfgren blifvit efter misshandlinen inkastad, är ett formligt uthus. Direktören Berg ästod att ingen kunde bhjelpa att endast en tunn rädvägg skiljde rummet frän svinstian. Löfgren, som numera inhyses hos en person, förlarades berättigad att hvarje dag få uppbära af fatgdirektionen 9 sk., och tillade hr t. f. polismästaen att, i händelse hon vore i behof af nägot, hon i oliskammaren derom egde att göra anmälan. — Rädhwrättens 5:e afdelning dömde i dag hustru ovisa Charl. Hammarström att, för andra resan stöld ll belopp af 1 rdr 16 sk. bko, böta 4 gånger så rycket med 5 rdr 16 sk. samma mynt eller att, i rist af böter, undergå 7 dagars fängelse vid vatten ch bröd, ä en söndag stå uppenbar kyrkoplikt i Camarina församlings kyrka samt derefter försändas till orra korrektionsinrättningen att der i 6 möänader till Ilmänt arbete hållas. CA LÄ a ån nn VA öar AR LE LL RK AR Ah JR ANA