Polisundersökningen tngående den mot Christin Löfgren, of vesktmästaren vid Maria försörj ningshus An kersson, föröfvade misshandling. Dä denna 4fldragelse väckt mycket uppseende och gifrit väserstliga upplysningar angående tillståndet in om hutfvadstadens fattiginrättningar, ha vi ansett os: böra utförligt redogöra för hvad som förekom vid de polisförhör, hvilket sistlidne lördags e. m. uti 3:nt timmars tid hölls på Maria försörjningshus. Hr t. f jpolismästaren Ekströmer ledde undersökningen och v. ihäradsböfdingen Djurberg förde protokollet. Närvamande: poliskommissarien Johnsson, samt de bäde verkställande direktörerne bryggaren Wertmäller och boktryckaren Berg. Förhöret hölls i sjuksalen å ne. dra botten och började med de i denna sal sänglig. ;gande sjuka försörjningsbjonen. Tilltalade Anders sOoD, hvilken ännu är i utöfning af sin tjenstebefattning :8tod värdslöst lutande mot väggen på motsatt sida än .der vittnena hade sin sängplatser. Det anmärktes at! -Andersson strängt fixerade vittnena, hvilka hördes utan .ed och i nästan hvarje ord yttrade: den goda, den ibeskedliga herr vaktmästaren. Emellertid uppmainade t. f. polismästaren, såväl innan förhöret började :som flere gånger under ransakningen, vittnena att icke af fruktan för hat och deraf följande misshandling JA Anderssons sida dölja nägot. Maria Sophia Jansson, 60 är gammal, är blind och Ihar i 6 ärs tid varit intagen ä försörjningshuset. Hon hade vid ifrägavarande tilldragelse omkring kl. 12 på natten vaknat upp, och hört buller i förstugan :samt förnuremit genom Christine Löfgrens högljudda :tal att poliskonstaplar forslat henne hem. Löfgren Ihade derefter häftigt bultat på vaktmästarens dörr och begärt få sina lakan. Slutligen hade vaktmä:staren utkommit i förstugan, och yttrat: kära lilla Christine var beskedlig och gå upp och lägg dig. På fräga om vittnet hört att vaktmästaren derefter tilldelat Löfgren 2:ne örfilar, svarade hon nej, eburu ihon gjordes uppmärksam derpä att Andersson sjelf erkänt att han i nedre förstugan tilldelat Löfgren 2:ne örfilar, så att hon ramlat omkull, äfvensom det otroliga uti att vittnet skulle ha hört hvad vaktmä:staren yttrade, men icke slagens utdelande. . Löfgren, fortfor vittnet, hade derefter gätt upp till sitt ofvanför den sal hvari nu förhöret hölls belägna rum, och ehuru alltid det minsta buller derifrån höres ned uti den nedre salen, hade Löfgren uppkommen i sitt rum icke fört något oväsende som kunnat gifva vaktmästaren anledning att springa upp i rummen och så grymt misshandla Löfgren. Nägon prygling hade Jansson icke hört, ej heller hört nägra nödrop. Cathrina Boström intygade enahanda, och påstod sig icke hört att vaktmästaren hvarken i förstugan eller i den öfra salen slagit Löfgren. Väl hade hon, som på gängen igenkänt vaktmästaren, hört att han någon stund efter det Löfgren uppgätt till sitt rum, häftigt sprungit trapporna uppföre. Ehuru annars hvarje oväsende plägar höras ned frän den öfre salen, hade hon icke bört ringaste buller, förr än Löfgren fördes ned i bagarstugan. Brita Sophia Hellberg afgaf äfven enahanda berättelse som Jansson, Hr vaktmästaren hade så be skedligt bedt Löfgren gå upp, och hr vaktmästaren hade icke rört henne, ehuru såsom vittnet yttrade sig Löfgren ofta retat och förargat hr vaktmästaren, med att kalla honom en hästskojare, som kokar soppa på benknotor efter slagtade utsvultna hästkreatur. Gustafva Österberg började sitt vittnesmål med den förklaring att hon hör mycket illa, men hennes vittnesmäl äfvensom svaren på nu framställda frågor vittnade om att hon har en temligen god hörsel. Österberg, som legat i sin säng uti den igenlästa salen, hade emellertid, trots sin dåliga hörsel, från förstustugan hört vaktmästaren yttra till Löfgren var beskedlig Christine och gå upp på -ditt rum. Löfgren skulle ha yttrat till vaktmästaren nu är du mogen, och han derpå svarat jag är lugn. Vaktmästaren hade icke slagit Löfgren, men förra vaktmästaren Molin nyttjade, säsom vittnet uttryckte sig, mendast knytnäfvarne han och honom förargade Löfgren äfven. , Anna Christina Wesström hade hört Löfgren bullra, men icke hör! att vaktmästaren slagit henne. Hr vaktmästarn är så god och beskedlig. Maria Christina Pihl, hade blifvit utskrifven, men genom vaktmästarens godhet fättha nattherberge uti bagarestugan. Uti detta kyffe voro trenne enmanssängar placerade, och lika många personer voro derstädes den natten uppträdet egderum inlogerade. Kl. 1 på natten hade det häftigt bultats ä dörren och Pibl öppnat densamma dä Löfgren blifvit inföst uti rummet, men genast af mattlöshet neddingnat ä golfvet. Någon sängplats fanns icke för Löfgren, och hade hon legat på bara golfvet. Löfgren hade dervid yttrat: Nu har jag fått nog! kl. 3 är det slut med mitt lif, Bagge som forslat Löfgren ned till bagarestugan hade bevakat henne hela natten, men vaktmästaren icke synts tills Sedan Löfgren legat några tim